We are all a little fragile…

Jag kommer inte ihåg så mycket mer. Men min familj har berättat. Jag låg i respirator i några timmar men tydligen så klarade inte  respiratorn att ge mig tillräckligt med syre i och med att mina lungor hade kollapsat. Jag blev då kopplad till en speciell hjärt- och lungmaskin som kallas ECMO.

ECMO betyder kortfattat att man syresätter blodet med en konstgjord lunga. ECMO behandlar patienter med en tillfällig svikt i lungor och/eller hjärta där all upptänklig intensivvård inte är tillräcklig för att rädda patientens liv. Anledningen till att hjärta och lungor sviktar kan t.ex. vara en svår lunginflammation, blodförgiftning.

ECMO avdelningen finns bara på karolinska i Solna så jag blev förflyttad från Huddinge dit. Det var väldigt besvärligt att ligga i ECMO, eftersom jag var vaken men  hade massa slangar på och ner i halsen. Det mest frustrerande var att inte kunna kommunicera med min familj och sjuksköterskorna. Men jag måste säga att sjuksköterskorna förstod mig bättre än mamma och pappa. Jag blev så frustrerad när de inte fattade vad jag menade när jag gjorde charader där i sängen, så jag skrev ner på papper för att de skulle förstå. Jag läste papperna här om dagen och man förstår direkt när  jag blev irriterad. Det står tillexempel  VEM VANN AMERIKANSKA VALET? hahaha först hade jag skrivit vem vann. Men pappa fattade ingenting. Sedan skrev jag ut hela meningen argt med stora bokstäver. haha  Personalen på ECMO var så himla bra. De var superkunniga och det kändes nästan som de var en liten familj som jobbade  där. Givetvis var min familj där varje chans de fick och kunde och det var en enorm trygghet att alltid ha ett bekant ansikte brevid sängen när man vaknade upp i och med att man var så groggy hela tiden efter alla smärtstillande och lugnande.

Hur som helst låg jag i ECMO i fyra dygn. Min transplantationskirurg  från Huddinge kom hela vägen till Solna och kollade till mig två gånger om dagen. Den sista dagen var värst då ville jag hem till röda soffan (som vi har hemma i vårt vardagsrum).  Jag fick  ont i magen och mådde illa – ville bara att allt skulle sluta. Mina lungor funkade bra nu och  ECMO och respiratorn kopplades bort och jag fick andas själv efter fyra dagar. Det var en otrolig befrielse. Efter det  åkte jag ambulans tillbaka till Huddinge och transplantationsavdelningen för att utreda varför jag hade så himla ont och mådde illa.