I helgen har jag varit i Lofsdalen. Min familj har en gammal stuga där uppe, som är jättemysig. Så fort man kommer dit blir man seg och konstant trött. Jag sover alltid jättegott där men det kan bero på att man är ute och rör sig minst 3timmar om dagen. Jag var lite skeptisk först i och med att jag fortfarande är ganska seg (även i Stockholm – tänk er då hur jag skulle vara där uppe), men jag måste säga att jag är väldigt imponerad av mig själv. Jag och min kära far åkte upp dit för att koppla av, läsa och se på skräpfilmer (ej med flit). Under ett år har jag inte orkat tränat på grund av min leversjukdom, men det har det banne mig blivit ändring på.
Vi åkte på onsdag eftermiddag efter ett möte med försäkringskassan som var det mest meningslösa möte jag någonsin varit på. Det bästa jag vet är att sova i bilar, det är som bilen vaggar en till sömns. I vilket fall som helst under torsdagen åkte jag en mil på längdskidor. Jag kände mig väldigt stolt, för jag har inte åkt så långt på jättelänge. Även om det tog nästan 3timmar så tog jag mig igenom det. Det värsta var när gamla gubbar och tanter käckt körde om mig, medan jag lufsade fram i slowmotion (speciellt i uppförsbackar). Nu tycker människor i min närhet att jag ska åka vasaloppet nästa år. I don’t think so…… Haha. Det kommer ta mig ett par dygn att åka från Sälen till Mora. Jag ska nog satsa på transplantations-OS i stället. Ja det finns faktiskt. Då kan jag bocka av det från min bucketlist, en OS-medalj. Hur som helst när jag kom hem från skidspåret var jag helt död och sov, åt, sov, läste, sov åt, titta på film, och sov igen. Haha. Andra dagen åkte jag bara 6km, men jag åkte två timmar snowboard också. Men tyvärr var jag tvungen att mes-åka, då jag ju inte får ramla och göra mig illa. Min läkare avrådde mig från att åka snowboard helt. Men man kan ju inte avstå om man är i en skidbacke och solen skiner. Det är ju tortyr. Det är som att vara vrålhungrig och bara sitta och titta på en stor tallrik mat, så jag åkte iaf, mohaha. Sista dagen åkte jag bara snowboard, och då kunde jag inte hålla mig så jag åkte även i svarta backar men sa inget till min pappa fören vi vara hemma. Och det gick ju bra.
I söndags åkte vi hem och stannade till hos min morfar i Gävle. Där åt jag för första gången i mitt liv prinsesstårta. Den var alldeles för söt men den gick ner. Morfar hade ropat in en fin röd cykel till mig på auktion, som jag ska cykla med på Gotland.
Nu är jag hemma i Stockholm igen. Jag är så less på snön att jag tror att jag spyr. Men som tur är ska jag och min familj åka till Miami om en vecka och få lite D- vitamin dusch av solen. Det ska bli så himla kul. När jag kommer hem därifrån har jag räknat med att all snö är borta och det är vår. Kan ni lova det?
