Just nu sitter jag och väntar på att det ett sista glukostest på Haylie innan jag överlåter resten till nattpersonalen och jag är mentalt helt slut i huvudet. Med allt som pågått idag med allt från att räkna kolhydrater till värden som flyger upp och ner som en jävla jojo till att få värden som diffar 5 gånger med några minuters mellanrum så känns som om det här inte kunde ta slut fortare.
I morgon åker vi hem på en permis över dagen, om allt går som det ska. Innan vi åker ska vi käka frukost och träffa läkare, men jag hoppas innerligt att vi får åka hem även om det bara är för några timmar.
En glädjande nyhet ikväll är att jag kom underfull med att vi har TV6 på rummet, synd bara att man suttit och tittat på SVT i sex dagar nu.
Ja men det är ju så, det går upp och ner och gissningar med enheter som gör en knäpp. Minns från jobb och då var det inte mitt barn. Kan inte ens tänka mig in i er situation. Kram till er alla!