Vanvården av vår dotter (del 1)

Som jag har ”hintat” om på twitter så hade vi idag besök från socialtjänsten och upprinnelsen till det var en anmälan mot mig från en läkare under tiden som Haylie låg inne på sjukhus.

För att kort summera, vi hade legat inne på Örnsköldsviks sjukhus i två veckor för Haylies diabetes när de för femte gången misslyckades att skaffa fram rätt mat vilket slutade med att jag fick gå och köpa varmkorv åt henne. Efter den incidenten sa jag att nu åker vi hem eftersom Haylies värden var så pass bra att jag gjorde bedömningen att vi skulle klara av att vårda henne hemma, helt och hållet baserat på att jag hade skött så gott som allt rörande Haylie och hennes diabetes. Då passade läkare Olena Nilsson på att anmäla mig till socialtjänsten, och fram till idag så har jag inte vetat vad jag gjort för fel i hennes tycke även om min magkänsla varit att hon blev lite besvärad av att vi inte var i behov av hennes hjälp.

I den här anmälan som vi blev delgivna idag finns det en rad felaktigheter vilket också sättet fingret lite på hur illa den här situationen blivit skött. I anmälan står det bland annat att Haylie varit sjuk i flera månader innan vi sökte vård, vilket inte stämmer. Hon började bli sämre på söndag kväll den 2 september och på måndag så ringde vi till sjukvårdsrådgivningen där vi bev rekommenderade att beställa till hos vårdcentralen och på tisdag fick vi tid, då vi också blev inlagda. Jag kan personligen komma ihåg att det var på torsdagen innan som hon började bli låg, trött och andra symtom som man brukar få vid förkylning men när inget bröt ut så började vi ju bli lite oroliga och sökte hjälp. I anmälan står det ordagrant:

”Hon var ganska påverkad när hon kom in och hade varit hängig i några månaders tid”

Vidare skriver de i anmälan att ”information är viktigt när ett barn insjuknar och att mamman vägrade komma för att hon mådde psykiskt dåligt”. Det finns inte en enda avtalad tid som jag kan komma på så här på rak arm där Camilla inte varit närvarande när hon skulle ha varit det, och man pekar heller aldrig ut när detta skulle ha inträffat bara att det har skett utan referens till något.

Vidare i anmälan skriver man att ”pappan är lätt irriterad och tror att han vet vad det handlar om. Han verkar underskatta allvaret och tror att det inte är så mycket att bry sig om (höga blodsockervärden)”. För mig är det här rent av kränkande. Varenda dag som jag låg inne med Haylie bloggade och twittrade jag om hennes situation, om blodsockervärden och hennes tillstånd och förklarade hur orolig jag var. Jag kunde knappt sova under den tiden som jag var där, jag var den som tog ALLA blodsocker mellan 8 på morgonen till 01 varje dag, och sen skriver de att jag inte  jag inte tar det på allvar.

I just den här delen som handlar om mig och de fel som de anser att jag gjort så frågor socialtjänsten Olena Nilsson om hon anser att Haylie skulle sväva i livsfara om hon skulle ha åkt hem den dagen då allt detta inträffade och hennes svar var att det absolut skulle vara det.

Dagen efter fick vi åka hem efter att vi blivit utskrivna av klinikchefen för att han ansåg att vi skulle klara av allt detta hemma på egen hand, trots att en av hans anställda gjort exakt motsatt bedömning mindre än 12 timmar innan det.

För mig är det här helt horribelt. Vi blir alltså anmälda för att vi onekligen är dåliga föräldrar enligt denna Olena Nilsson, i hennes anmälan finns dokumenterad incidenter där det märks att hon inte har särskilt mycket under fötterna och dessutom rena felaktigheter. Jag är å andra sidan inte förvånad för socialtjänsten sa rakt ut till mig på sjukhuset att vad jag säger spelar mindre roll, man kommer gå på Olena Nilssons ord eftersom hon är läkare.

Hade det här handlat om bara mig så hade jag varit rätt jävla ointresserad av vad socialtjänsten hittade på. Min tilltro för socialtjänsten är rökt sen länge och har bara bekräftats av deras agerande här. Det handlar om Haylie och att de försöker ta henne i från oss, eller utreda om de kan göra det.

Det som slog mig rätt tidigt i den här processen och som åtminstone i mina ögon är rätt slående för vilken kaliber den här läkaren av är att om jag inte hade hamnat i en konflikt med henne så hade vi blivit utskrivna dagen efter utan någon som helst oro för hennes hälsa, för hennes välmående eller hur vida vi var dåliga föräldrar, men nu råkade jag onekligen reta upp den här läkaren eftersom jag spenderade dagarna med att läsa på om Haylies sjukdom, och det irriterade hennes ego.

Det som är beklagligt är att ett bra sjukhus, med en bra personal (för att inte säga den allra bästa) får en svart stämpel över sig bara för en läkares ego fick sig en knäpp på näsan. I förlängningen är det ju Haylie som kommer få lida, men det rör henne inte ryggen, brukar funka så på själlösa människor.