Jag såg sista avsnittet av Stjärnorna på slottet ikväll och tyckte det var ett fantastiskt avsnitt, och trodde i min vildaste fantasi att det var de bästa programmet i serien, men så var det ju inte. Jag hade tidigare sett Ewa Fröling och Philip Zandéns program som jag tyckte var bra, men eftersom jag hade missat både Lill-Babs och Claes Malmberg så passade jag på att nyttja SVTplay framåt småtimmarna.
Det var väl tur att jag bestämde mig för att kolla på de programmen som jag missat för de var nog de två bästa i hela serien, utan att säga att npgon av programmen var dåliga. Lill-Babs är en person följt mig genom hela livet och jag minns så tydligt att min mamma verkligen idoliserade henne när jag var barn. Så fort Lill-Babs bytte frisyr så gjorde min mamma det och så fort det sotd något skvaller om henne i någn tidning så var mamma första med att läsa det. Dessutom så hade Lill-Babs en restaurang i Järvsö intill skidbacken där vi brukade åka skidor på vintrarna.
Claes Malmberg har jag också en speciell relation till. Han har alltid målats upp som lite av ett svart får i media och det har nog fått mig att gilla honom lite extra men det är nog inte förrän under de senaste åren som jag har börjat uppskatta hans insatser som skådespelare och när jag väl gjort det så upptäckte jag ännu en dimension med honom. Sen tycker jag att hans historia på något sätt är identifierbar med min egen.
Hur som helst se den här serien om du inte redan sett den. Alla fem i den här serien nationalskatter som vi borde ta till oss, klenoder i vår samtid.