Jag hamnade i en sjukt jobbig twitterargumentation med en kvinna i medelåldern. Diskussionen började med att jag tyckte det var lite konstigt att hon som ”feminist” tyckte det var okej att dra alla män över en och samma kam när det kom till mäns våld mot kvinnor.
Jag har jobbat för just den frågan i 15 år aktivt så jag tyckte att det var på sin plats att ta den diskussionen. Min ståndpunkt i den här frågan är rätt enkel. Våld i relationer är avskyvärt, precis som våld över huvudtaget. Män som slår kvinnor i relationer existerar dessvärre och det är en sjukdom som dessa män och det går att behandla, inte som en penicillinkur men väl genom lång och mödosam terapi. Det är absolut inget försvar för dessa män men så ser verkligheten ut för dessa män.
Det som irriterade mig med den här kvinnan var att hon konstant ville få det att verka som anledningen till våldet var för att de var män och då kunde man lika gärna dra alla över och samma kam, vilket jag inte kan ställa mig bakom. Jag hävdar att det är en minoritet av män i Sverige som nyttjar våld i hemmet och de männen bär på en sjukdom. Däremot så finns det en hel drös med män, likt mig själv, som arbetar just för att synliggöra den här problematiken, just för den inte ska viftas bort som en bagatell.
Dessutom har jag själv levt i ett förhållande där jag som man blivit misshandlad och sett barn bli misshandlade också så visst ligger den här frågan mig varmt om hjärtat. Jag skulle dock, detta till trots, aldrig hävda att alla kvinnor är våldsbenägna och slår sina män/kvinnor. Precis som med män, med andra ord människor, så handlar det om individer som är sjuka, inte om kön. Detta ville hon dock inte diskutera.
Hon avslutade dock med två rätt humoristiska tweet när jag var tvungen att avbryta för att ta hand om mina döttrar och min son som hostade ihjäl sig, och detta är då en kvinna som är 56 år gammal twittrar.
@4dad4life Oki, du lägger ner dig? Cool 😉
— Lovisa Loan Sundman (@LoanSundman) 1 februari 2013
@4dad4life Kom du på vid strax efter midnatt att du hade sjuka barn hemma? Oj oj.
— Lovisa Loan Sundman (@LoanSundman) 1 februari 2013
Precis som debatten kring främlingsfientlighet så har debatten kring jämställdhet och mäns våld mot kvinnor förändra radikalt de senaste åren. Det handlar inte längre om att synliggöra och bearbeta ett uppenbart problem nu handlar det om att skuldbelägga och ta till samma idiotiska argumentation som det man jobbar emot. Inget i jämställdhetsfrågan blir bättre av att man använder samma metod som det man slåss emot, däremot kan jag förstå att det är enkelt att bara hata istället för att ta vettiga diskussioner om sakfrågan, men att en sådan person kallar sig själv feminist är steg bakåt – på alla sätt.
Den här diskussionen kändes inte nyttig för fem öre, det kändes sanarer som en diskussion med en neandertalare som jag hoppats skulle ha dött ut vid det här laget.