Idag, tisdag, är det dags att bekänna lite färg. Idag har vi tid hos Mödravården och det är ju nu som det på något sätt blir verklighet det här med att vi ska bli föräldrar för femte gången. Så det är på många sätt en helt sjukt spännande dag, men det är också en dag av tillförsikt för man vet egentligen aldrig vad som ska hända.
Det är första gången som vi inleder en graviditet här i Västernorrland och vi ganska omgående reda på att det inte riktigt fungerar som i Östergötland. Tidigare har vi skrivit in oss och gjort en första undersökning under samma besök men redan när vi ringde dit så fick vi höra att man första ska ha ett möte och sen bokar man en tid till för den egentliga undersökningen. I praktiken så kan vi komma hem lika ovetande och gissande som vi har det nu, men förhoppningsvis så vet vi lite mer. Jag hoppas innerligt inte att vi ska ha ett möte för att prata om graviditet och föräldraskap, det känns som om vi haft de samtalet en gång för mycket. Jag lovar, ibland känns det som om dessa barnmorskor tror att man lider av något sorts förståndshandikapp på det sättet som de talar med en, det är verkligen hög röst och stora bokstäver som gäller hela vägen.
Så ser de lilla krabaten ut nu, om man får tro vetenskapen.
Jaja, det återstår att se vad som händer, spännande lär det hur som helst bli för det är det alltid. Nu väntar diskmaskinen på sin beskärda del av min uppmärksamhet, sen blir det tametusan sängen.