Okej, här kommer det. Mitt gnäll-inlägg om att vara sjuk.
När man pendlar mellan att vara en muskulös karlakarl som kan stoppa berg till förvanadlas till en liten mus i orkanvind som måste ha hjälp med exakt allt, den lilla resan har jag gått igenom de 40 senaste timmarna. I måndagskväll kände jag inget alls och kom dessutom i säng i god tid, men när Wille vaknade någon timme senare så kände jag ett enormt illamående och där var också starten. Mellan två på morgonen och kring lunch på tisdagen så abonnerade jag toaletten på heltid, om stunder gårtandes i duschen och stunder gråtandes på golvet. Efter några timmars sömn på dagen så började kunna dricka lite igen och sakteliga kände jag mig bättre, men det var bara en synvilla. Jag satte mig i soffan kring 18 på kvällen och hur mycket jag än ville gå till sängen och sova så hade jag inte energin att röra på mig, men ändå inte tröttheten att somna i soffan.
När barnen vakande i morse kring klockan sex så satt jag som en zombie i soffan. Sakteliga har jag blivit kryare under dagen idag och har jag lyckats äta lite, med betoning på lite. Om allt går som det ska så lär jag kunna dricka kaffe i morgon och vara tillbaka till mitt vanliga jag.
Nu har alla i familjen gått igenom magsjukan förutom Minna och Camilla och förhoppningsvis så är vi klara där. Camilla mår dock konstant illa men det har nog men graviditeten att göra.
Nu ska jag ta ett glad nyponsoppa och glida i säng.