Jag har suttit och läst Vi föräldrar denna eftermiddag, eller åtminstone börjat läsa tidningen. Vi föräldrar är en exceptionellt bra tidning där jag bara måste läsa alla artiklar i in helhet och det finns en hel del matnyttigt som man kan lära sig väldigt mycket av – trots att man som snart fembarnspappa borde ha plockat upp de mesta.
Det är inte ofta som jag tar upp politik i min blogg men idag känns det relevant. I Vi föräldrar finns ett segment som heter ”Föräldraduellen” där två ”kändisföräldrar” debatterar en viss fråga och denna gång var det föräldraförsäkringen som man debatterade. Debatten var mellan Bolibompas Farzad Farzaneh och Martin ”Robinson” Melin och handlade om hur vida föräldraförsäkringen ska vara ett tvång eller frivilligt, med andra ord om pappan ska tvingas ta ut sin föräldraledighet eller om han ska få ge den till mamman.
Farzad tyckte att den ska vara obligatorisk och Martin tyckte inte det. Farzad berättade om att han precis fått jobbet på SVT när han skulle bli pappa och att tanken var att han efter nio månader skulle bli pappaledig, men just när den tiden var inne så fick han frågan om han ville fortsätta på SVT och valde då i samråd med sin fru att tacka ja till jobbet och ge sina dagar till sin fru.
Martin tycker att det inte är statens uppgift att diktera om vem eller när man ska ta ut sin föräldraledighet. Han tycker istället att man ska göra en ”riskanalys” innan man bestämmer sig för att skaffa barn och då bestämma vad man ska göra, alltså innan man väljer att ha samlag för att skaffa barn.
Jag är för lagstadga föräldraförsäkringen. För mig är det självklart att man är hemma med sitt barn men jag har också förståelse för att situationen som Farzad upplevde kan inträffa och att det i det läget är förbannat svårt att säga nej till ett jobb. I det fallet är det en trygghet att kunna luta sig mot en lagstiftning som ställer sig på min sida som pappa, gudarna ska veta att det inte finns många lagstifningar som ger mig rätten att vara förälder och den känslan genomsyras inte minst inom mödravården. I mitt fall med alla mina barn så har BVC och MVC varit nästan ifrågasättande till varför jag vill vara med på alla besök, men det är en annan historia.
Anledningen till jag inte tror på Martins förslag är att det finns en mentalitet på allt från arbetsplatser till sjukvård till dagis att det är mamman som ska finnas på plats med barnet, inte pappan. Jag vill vara med på allt det där och jag vill inte bli ifrågasatt av någon om varför det är viktigt och kan jag ha en lagstiftning bakom mig som på något sätt validerar mitt föräldraskap inför de som tycker att det är konstigt att jag älskar mina barn så är det bara positivt. Dessutom kan väl säga att vi män har bevisat att vi inte tar det ansvaret vi borde om det är frivilligt eller upp till varje individ, och riskanalyser innan man skaffar barn är som att gå till en sierska, man kan aldrig lita på att det går som man har tänkt och tror man det så har man ganska mycket att lära om livet.
Vad tycker ni, ska föräldraförsäkringen lagstiftas?