Jag finns också

Det har varit en riktigt jobbig söndag här hemma med bråk i parti och minut. Har det inte varit barnen som bråkat med varandra så har jag och Camilla varit i luven på varandra.

Att barnen tjafsar med varandra går inte att komma i från, det ingår liksom, men att jag och Camilla inte kan bete oss vuxet irriterar mig kopiöst mycket. Om det ändå hade handlat om viktiga saker så hade jag kunnat köpa det men det är banala och jävligt barnsliga saker som vi bråkar om.

Dagens största bråk handlade om mat. Vi bestämde oss för att göra en matlista och för det fick jag ansvaret. Det man ska veta är att Camilla och jag är som dag och natt när det kommer till mat. Hon gillar klassiker som falukorv och pannkaka och jag som älskar att laga mat vill gärna testa nya saker, ta en huvudingrediens och testa mig fram. Så idag gjorde jag en matlista med lite nytt och det passade inte henne och det blev ett väldigt liv. Så jag bad henne kasta den och göra en egen lista men det hände aldrig något, och sånt avskyr jag. Jag blir gärna kritiserad men då får man faktiskt komma med något bättre själv.

Det som gjorde mig ledsen är att hon inte förstår att matlagning är något jag älskar och blir glad av. Jag har offrat så mycket, intressen som karriär, för att hon ska få göra det hon vill, för att hon ska få jobba med sin blogg genom events och allt annat som ingår i det. Men samtidigt kan inte hon unna mig att få laga lite mat, att få testa nya saker.

Det är klart att vi båda är lika stora kålsupare här, jag betedde mig barnsligt under dagen. Ibland önskar jag bara att hon kunde stanna upp en stund och titta tillbaka på vad jag offrat för att hon fått möjligheten att göra det hon vill.

Hur som helst, tråkigt slut på veckan. Måndagen handlar om storhandling till en matlista som jag knåpat ihop med maträtter som passar Camilla.