Jag har lyckats lämna datorn och youtube nu, men tog en extra timme. Skapligt beroendeframkallande det där.
Jag funderade på en grej ikväll. Rädsla. Det har inte funnits i mitt liv förrän nu egentligen, det har inget med barnen att göra. Det har kommit på allvar nu de senaste veckorna då jag känt en överhängande rädsla för i princip allt, inte minst det där med att misslyckas med saker. Det måste givetvis handla om ålder för tidigare har jag slängt in mig i alla situationer utan att tänka men nu vågar jag knappt något. Det är ett problem för mig. Det gör att jag känner mig låst, panikslagen faktiskt och det gör att jag blir osäker kring det enklaste besluten. På något sätt känns det som att det är en övergående fas, det måste vara det för annars kommer jag ifrågasätta allt och i förlängningen min egen familj, eller jag själv, drabbad av det.
Grubbla är inte bra, man bli ännu mer med misstänksam mot sig själv och andra men ibland kan det vara konstruktivt.
(OBS! Somnande två timmar innan jag publicerade detta, blogga i sängen är ingen hit)