Äntligen ligger man i sängen. Älskar och hatar den här platsen. Jag älskar den för att jag älskar att sova. Jag hatar den för att jag hatar att bli väckt. Dessutom kan jag aldrig sova i rätta mängder, antingen blir det för lite eller för mycket, aldrig bara lagom.
Saknar tonåren när morsan var glad att man sov länge för hennes ilska på morgonen inte var någon trevlig upplevelse. Saknar småbarnsåren när man kunde vakna klockan 06:01 och vara fullständigt utvilad, var aldrig riktigt populärt hos päronen. Nu ska jag sova och bli väckt tidigt, för tidigt, för att det är då det funkar när barnen är små, för små.