Försök definiera lycka. Lycka måste vara tillståndet när alla ens problem möter alla lösningar. Lycka kan inte vara något annat än +/-0, även om just den summan är olika för alla människor.
Vissa säger att pengar gör en människa lycklig, men det är inte samma sak som att vara lycklig. Att känna lycka innebär inte att man inte samtidigt kan känna eller uppleva olycka. Det finns perioder när man känner sig lycklig men det kan man bara göra om man för stunden kan bortse de problem som man tampas med dag ut och dag in, alla människor tampas men alla medger inte det, varken för sig själva eller för någon annan.
Jag kan känna lycka av olika saker. Jag kan känna lycka av att vakna på morgonen och känna doften av nybryggt kaffe som stått tillräckligt i bryggaren för alla aromer ska blandas så det smälter ihop med mjölken och skapar den där ljusbruna nyansen som jag älskar i mitt kaffe. Jag kan lycka av det men jag skulle aldrig hävda att det skulle göra mig lycklig, för så fort jag druckit den där koppen med kaffe så är inget väsentligt i mitt liv påverkat, bara de oväsentliga, som att kaffet är slut.
Om jag skulle vinna 500 miljoner på lotto i morgon så skulle jag känna enorm lycka, men jag skulle inte vara lycklig. Jag skulle inte kunna köpa mig problemfri. Jag skulle aldrig kunna göra min dotter frisk och ge henne ett liv som alla barn. Jag skulle inte kunna svära mig fri från mina synder, frän alla människor jag sårat genom åren och alla besvikelser i livet som format mig till den jag är idag. Jag skulle visserligen kunna mina barn det som jag aldrig haft själv som barn, trygghet. Jag skulle aldrig mer behöva oroa mig för att vi inte ska ha mat på bordet i slutet varje månad, jag skulle aldrig behöva känna ångest kring högtider, födelsedagar eller kring skollov.
Om jag skulle hävda att pengarna skulle göra mig lycklig så skulle jag förnedra allt jag kallar värdighet och de människor som lidit till följd av mitt agerande. Jag kommer alltid känna lycka, men jag kommer aldrig att bli lycklig.