Gårdagen var en rejäl meltdown på alla sätt. Inget gick bra och det kändes mycket som en förlorad dag. Jag och barnens mamma försökte resonera men det slutade bara i fullständig tragedi. I förmiddags fick jag ett mess från henne om att hon ville träffa barnen och att hon ville göra det hemma hos mig eftersom det inte finns några alternativ för tillfället. Jag köpte alltsammans eftersom barnen behöver henne, och för att hon förmodligen också behöver det.
Jag vet inte vad jag ska känna, tycka eller tänka längre. Det känns konstigt att se henne varje gång och hur mycket jag än önskar att jag inte kände något för henne så kan jag inte radera ut mina känslor för henne. Jag är uppöver öronen förälskad i henne fortfarande men samtidigt vet jag ju hur läget är. Vi kommer aldrig bli ett par igen eftersom hon redan tagit det beslutet åt oss.
Idag har jag möblerat om hela lägenheten efter vår nya familjesituation. Det känns bra, ett steg i rätt riktning mot ett nytt liv.
Mobilbloggat