God morgon.
Söndagar brukar vara av det segaste laget, speciellt om man varit uppe halva natten, och det har jag varit. Igår kom ju barnens mamma på besök och det var viktigt för oss alla. Hon och jag har inte haft ett bra samtal på vem vet hur länge så när jag fick chansen att prata med henne så tog jag till vara på den. Det handlade givetvis om att jag ville försäkra mig om att det här var över och att hon insåg att det absolut inte fanns någon ilska över det här utan att jag ville hjälpa henne komma vidare rent fysiskt. Det kanske låter som en klyscha men för mig finns det två saker som egentligen spelar roll. Det ena är att barnen får tillgång till sin mamma som mycket som det är möjligt och det andra är att hennes lycka är viktig för mig trots att den lyckan inte är med mig.
Jag känner nu att jag är redo att släppa henne och låta henne göra det som är viktigast för henne. Det första steget blir att hjälpa henne komma igång i sin nya lägenhet med allt vad det innebär och det tänker jag göra idag.
Det känns som om det här var det slutgiltiga steget i sorgeprocessen. Nu är jag redo att vara världens bästa pappa och ex, allt för att göra de jag älskar mest lyckliga.
Nu kickar vi igång morgonen med frukost. Jag och barnen tillsammans medens mamma får sova ut lite.
Mobilbloggat