Det var tänkt att det här inlägget skulle min revansch för allt jag känt de senaste två veckorna. Inlägget var ärligt men också väldigt elakt, den förklarade allt som ledde till mig fängelsestraff, saker jag fick gå igenom i fängelset och framför allt hur de senaste veckorna flutit fram. En massa skuld och en massa hat mot speciellt barnens mamma.
Precis innan inlägget skulle publiceras så slutade mitt nät att fungera. Jag satte mig ner och började läsa igenom allt jag hade skrivit och insåg ganska snart att det här har gått för långt. Okej att man är besviken, att man känner sig ledsen över att bli lämnad och övergiven på det här sättet men man får man kamma till sig lite. Jag och ”hon” har haft många fina stunder tillsammans och på något sätt är det jag får försöka minnas nu när det inte längre är vi. Det finns ingen anledning att göra hennes liv surt för i slutändan är det ändå så att barnen blir drabbade på ett eller annat sätt, och det vill ingen av oss.
Igår och i morse kändes det som om jag nådde en gräns för hur infekterat det får bli. Jag hade reagerat instinktivt på en konversation mellan mig och henne, svordomarna haglade från min mun och jag skäms fortfarande för att jag reagerade på det sättet. Jag sa en massa som jag inte menade och jag sa det med ett mål – att såra. När jag vaknade i morse var jag fortfarande väldigt arg och fortsatte mala. Under dagen försökte jag som sagt skriva det där elaka inlägget men det gick inte.
Med det sagt så ska jag göra mitt allra yttersta att inte skriva mer om den här separationen som ett problem. Mitt hjärta värker fortfarande så nog kommer jag säkert skriva om det, men det handlar ju mer om mig än om henne eller vår situation. Jag känner kort och gott att smutskastning och skitsnack får vara, åtminstone för min del.
Det sjuka i den här situationen är kanske inte att jag reagerar som jag gör för så kan det bli när man blir lämnad. Det sjuka är att jag gick i exakt samma tankar i fängelset, att lämna henne och barnen för att börja om men hennes brev fick mig att tänka om. Så kontentan av de hela är kanske att jag inte slåss för henne utan för att inte bli lämnad på någon annans villkor.
Så, done.