När jag satt inlåst började en resa för mig, en resa som på något sätt fått mig att inte bryta ihop fullständigt när det varit som tuffast. När jag åkte hemifrån den 5 maj såå vägde jag in mig på 180 kg, ingen vacker syn. Under min tid på anstalten så tränade ganska mycket bitvis innan mina knän gav vika, då fortsatte jag med att promenera stavgång varje kväll under stora delar av tiden där. Under hela den här perioden så vägde jag mig inte en enda gång, mest för att jag ville ha ett mål när jag kom hem.
När jag muckade den 5 juli så var jag ”tvungen” att väga in mig och vågen visade 163 kg.. Jag ska inte säga att jag var nöjd men jag var lite stolt över att jag lyckats överge det där med dricka, sötsaker och chips. Efter den första veckan hemma, alltså i lördags hade jag tappat ytterligare 3 kg och vägde in på 160 kg jämnt. Jag ska villigt erkänna att jag inte ätit ett enda varmt mål mat på två veckor men det beror inte på att jag försöker banta eller pga av träningen, nej jag har helt enkelt inte varit hungrig. Jag dricker kopiösa mängder med vatten på dagarna och en del kaffe men i övrigt blir det inte så mycket mer. Varje kväll tränar jag en timme funktionell styrketräning och efter duschen så äter jag en burk tonfisk.
Man kan inbilla sig att jag skulle må dåligt rent fysiskt men icke, jag har inte mått så här bra på flera år och den känslan att göra något som betalar sig är minst sagt riktigt häftigt. Mitt mål är att nå 120 kg så snart som möjligt men jag har heller inte bråttom men jag ska lägga mycket energi på det här under sommarmånaderna och försöka gå så mycket som möjligt. Till hösten när barnen böjar skolan och dagis igen så blir det nog ett gymkort också.
Nästa invägning är på lördag och jag måste säga att det känns åtminstone riktigt bra.
Det som ocksså känns superbra med det här är att man rensar skallen varje gång man tränar och då somnar man som en ängel sen.