Jag har haft fullt upp denna morgon så att jag inte hunnit tänka ett skvatt och det var riktigt skönt. Först var det alla möjliga morgonbestyr som skulle fixas och när väl aallt var klart med så tog jag äntligen tag i skottkärrorna och cyklarna som stått i lägenheten i väntan på att jag ska ta mod till mig att montera dem. Jag är livrädd för allt som ska monteras, det har barnens mamma alltid skött.
Nu tog jag tag i skiten och lyckades på egen hand montera två skottkärror och två cyklar. Barnen blev överlyckliga över detta och just nu är jag deras hjälte, i ungefär en halvtimme innan deras mamma kliver in genom dörren, då är man bortglömd i några timmar. Det är emellertid helt okej.
Hela förmiddagen har rusat fram och jag hade till och med förträngt att barnens mamma skulle komma hit idag. Det var inte förrän jag var klar med allt och började tänka på det som jag fick ont i magen. Jag har insett att den enda lösningen för att slippa magont är att vara så sysselsatt som möjligt under dagtid och sen bara göra bort träningen på kvällen och sen hoppa i säng. Då fungerar dagarna galant, allt för att slippa tänka på det och för att inte få för mig att höra av mig till henne med något dumt sms.
Jag är dock jätteglad över att hon kommer hit för att spendera tid med barnen, jag är glad att vi kommit så långt i den här separationen att vi kan hålla masken inför barnen, eller jag hoppas vi kan det.