De senaste två dagarna har varit ett riktigt helvete och jag tänker inte gå in på vad det handlar om men jag vet bara att det hela är över nu och nu kan man fokusera på att försöka normalisera så mycket som möjligt fram till att barnen börjar dagis på måndag. Det som varit bra de två senaste dagarna är att jag och C fått möjligheten att prata om vårt förhållande som är passé och jag har fått en större förståelse för varför hon agerat som hon gjort och varför vi helt enkelt inte kan vara ett par längre.
Någonstans har jag hela tiden trott att hon var den som bar skulden men de senaste dygnet har jag insett att felet nog mer var mitt än hennes. Jag var den som drev bort henne med mitt sätt att vara och jag tror kanske inte det hade varit fallet om det inte hade varit för att mina prioriteringar var helt åt helvete. Det är en så kallad ”life lesson” som man bär med sig i bakhuvudet för alltid.
Vi har åtminstone bestämt att vi för tillfället ska förbli sambos men utan att vara ett par och jag tror att det kommer fungera bra. Hon är, oavsett vad, min allra bästa vän och vem vill inte bo med sin bästa vän? Nu ska jag städa så ögonen blöder.
Till råga på allt så är kaffet slut, rookie misstake.