I väntan på att Camilla, Ella och Minna ska komma hem från dagis, att Haylie ska vakna från sin nap, att William ska sluta dregla majskrokar och att lunchen som står i ugnen ska bli klar så glider jag in och skriver ett kort inlägg.
Om drygt två timmar bär det av till sjukhuset igen och det är aningen nervöst idag. Jag har en magkänsla att det kan bli så att vi blir kvar på sjukhuset och det skulle nästan vara förödande för Haylie. Hon har precis fått ordning på sitt blodsocker och börjat hitta tillbaka till någorlunda rutiner, och är onekligen välmående och det säger jag trots att det var lite svajigt när det kommer till blodsockret.
I morse lämnade jag Ella och Minna på dagis. Jag passade på att ta ett snack med en av fröknarna, eller pedagogerna, rörande Haylie. Jag har verkligen inte varit med om någon mer osympatisk människa tidigare. Det var väldigt jobbigt för dagiset att Haylie hade diabetes och det var nästan som att hon rakt ut sa att det bästa vore om hon stannade hemma. Nu vet jag ju att dagisets åsikter inte spelar någon som helst roll, vi vet våra rättigheter oh vi vet vilka resurser vi har rätt till så det blir nog bra det där, tids nog. Men en sak kan jag dock hålla med henne om, visst fan blir det en omställning.
William är helt galen, han försöker bokstavligen bita av en bit av min arm.