Den här lördagskvällen har gått åt att fundera.
Det har snurrat en massa tankar och självklart så har de mesta handlat om hur vi ska få ihop dessa pengar. Jag tyckte själv att det var en lysande idé att göra webbjobb billigare men det verkar ingen annan tycka, i skrivande stund så har jag inte fått in en enda beställning, visserligen några förfrågningar men inga beställningar. Eftersom jag gått så gott som arbetslös som journalist sedan juni och att ingen beställer mina designer så drar jag slutsatsen att det kanske är dags att fundera på en ny karriär, jag vill inte vara 50 bast och vara arbetslös bara för att jag vägrade släppa stoltheten och inse att jag inte var bättre än så här på det jag gör.
Ganska snart så insåg jag att jag inte skulle överleva kvällen om jag fortsatte tänka i de banorna så jag bestämde mig rätt omgående att göra något annat. Det finns knappt något mer avslappnande mentalt än att sitta med koder och grafiska skapelser en hel kväll, det finns liksom inte en enda känsla i det, det är liksom bara text och den påminner inte om ett enda stycke av mitt liv, alltså koderna i sig.
Nu har jag ju inte bara suttit och stirrat in i en skärm hela kvällen, jag har hunnit med två saker till.
1. Så mycket bättre – Ja, Miss Li var bäst enligt mig och Darin var nästbäst. Jag visste inget om Olle Ljungström innan, förutom att han verkade jävligt udda och så där jobbigt konstnärlig. Nu vet jag bättre och jag gillar honom, kanske inte hans musik för de påminner om flummare från ”back in the days” men jag gillar att han är människa på riktigt, men riktiga ärr och riktiga livsupplevelser.
2. Framtid – Jag har ju insett att vi inte kommer n upp till de där 14000:- som krävs och på något sätt är det okej, vi får betala det vi kan och sen får vi ta konsekvenserna för att den här situationen har uppstått även om det kanske är Försäkringskassan som borde ta den konsekvensen tillsammans med ett falerande socialt skyddsnät där socialtjänsten inte längre tycker att det är ett legitimt skäl att hjälpa barnfamiljer när Försäkringskassan har för långa behandlingstider.
Den här upplevelsen har också gett en större insikt om hur illa ställt det är i vårt samhälle. Under dessa dagar som vi försökt att skrapa ihop pengar så har vi stött på människor som har de precis lika illa som oss, människor som gett oss deras överflöd för att de har hjärta och värme för andra människor. Det har också gett mersmak, och jag menar inte att vi ska fortsätta med det vi gjort nu, utan snarare fortsätta jobba för att ingen annan ska hamna i den här situationen. Min första tanke är att skapa en förening, eller en stiftelse, som ska finnas där för småbarnsfamiljer som hamnar i den här situationen, när pengarna inte räcker till så ska man med en nödsumma kunna se till att de får de allra nödvändigaste som mat, husrum och vad det man nu kan tänkas behövas. Det här är fortfarande på idéstadiet men något ska vi göra av det här, det lovar jag.
När samhället misslyckas så måste individen ta över, och det är rätt tydligt i många fall hur samhället slutat fungera.
Nu ska jag ta ett blodsocker på Haylie. och sen lite sömn om allt går bra.
Ja, just det. Jag passade på att slänga upp en ny design, vad tycker ni?