Jag vet inte ens hur jag ska börja det här inlägget, men jag ska göra ett gott försök. Det är bäst att ta hela historien från början till slut.
I fredags morse skickade jag i väg följande tweet:
Hej twitter! Jag behöver er hjälp, har tre dagar på mig att tjäna ihop 14000 kr för att rädda oss från hemlöshet. Gör allt. Tacksam för RT.
— En (pappa)bloggare (@lappalainentoni) november 2, 2012
Situationen hade uppstått i samband med att vår yngsta dotter insjuknat i diabetes. Jga hade precis fått klart med ett nytt jobb men när Haylie blev sjuk så fanns det i min värld inget annat val än att släppa allt, och lägga allt fokus på Haylie. Både från läkare och Försäkringskassan kom det dock lugnande besked, de sa ”det är lugnt, nu är du sjukskriven i två veckor och efter det så är det vårdbidraget som gäller”, ett väldigt skönt besked får du kunde både jag och min sambo lägga allt krut på Haylie – som innebar att vi helt enkelt jobbade i skift, Camilla på dagen och jag på natten.
Men det blev inte riktigt som man hade lovat. Efter två veckor kom beskedet via en nonchalant handläggare på Försäkringskassan ”men du, du vet väl att det tar minst tre månader att handlägga vårdbidrag, jobbigt läge”
Under den tiden som gått har vår hyresvärd varit förstående. ”Ni betalar när ni kan” var det enda vi hörde fram till i torsdags då helt andra tongångar dök upp. ”Båda hyrorna ska vara betalda på måndag, annars åker ni ut”.
Efter samtal med socialtjänsten, försäkringskassan och alla andra tänkbara möjligheter så återstod bara ett sista nödrop, ett mayday om man så vill, på Twitter med förhoppning om lite jobb. Och ni svarade, inte med jobb, med en massa varma hälsningar, med en massa donationer och en massa empati. Jag hade ärligt talat ingen som helst tanke att det här skulle lösa sig men ert engagemang och er empati har inte bara fått mig att tro på mänskligheten, samma mänsklighet som fick mig att sluta med politiken, utan att man måste kämpa för alla som har de tufft där ute. Och det ska jag göra.
Till alla som donerat, till alla som skickat värmande hälsningar. Det är tack vare ER som jag kan sova gott i natt med vetskapen om att där samhället misslyckades hjälpa oss, där klev ni in och räddade oss – precis som jag också kommer göra för någon annan i framtiden.