Hej och hå!
Jo, men lite så är det nu. För mindre än en månad sen så satt jag med en massa idéer på nya projekt som kändes som det viktigaste i världen och just nu känns det som om livet mer handlar om att hålla ihop skiten så det inte fallerar fullständigt. Det känns onekligen som en liten grej, skitsak egentligen, kan få hela tillvaron i gungning.
Hur som helst, det är inte svårt att förstå varför det blivit så här, det har hänt ganska mycket på kort tid, och det lämnar självklart sina spår. Först och främst så har den här flytten varit obehagligt, jag trodde att det skulle bli en lätt liten sak men att göra ALLT på egen hand har tagit på krafterna, tidiga mornar och sena kvällar. Nu är dock allt klart och då ska det väl ordna sig, får man hoppas.
Både William och Haylie sover mindre bra för närvarande och när de väl är vakna så är de oerhört griniga. Det har sina förklaringar. Wille får antagligen tänder och det vet säkerligen de allra flesta som läser den här bloggen att det lätt blir lite grinigt då.
För Haylies del så är det självklart jobbigt med diabetesen fortfarande, jag är ärligt förvånad över att vi inte fått ordning på hennes blodsocker ännu. Vissa dagar fungerar det som en klocka, men sen kommer det förkylningar och andra stressmoment som är helt normala i vardagen som ställer till det. Som om det inte vore nog så har hon nu antagligen fått höstblåsor också, både på låret och i munnen som gör att hon knappt kan äta och det gör ju henne extra trött och ledsen. Nu ska vi beställa tid på Vårdcentralen i morgon så vi säkerställer så att det inte är något annat som spökar, sist vi gjorde det så blev det drygt två veckor på sjukhus och ett helvete ända sen dess så nog är man lite nervös. Å andra sidan kan det ju inte vara tal om en kronisk sjukdom varje gång man uppsöker sjukvården, rent statistiskt vore det en omöjlighet.
Men visst ställer man sig frågan, varför är det Haylie som drabbas av alla jobbiga fysiska tillstånd. Rent statistikt, det är min grej just nu, så borde väl alla barnen drabbas av alla sjukdomar men det är alltid Haylie som är sjuk.
Nä, nu ska jag sätta mig och redigera lite bilder jag knäppt i veckan, en otroligt fin påminnelse om varför vi valt att bo mitt i skogen.