Pappa var förbi med ett par skor åt mig nyss och hade bara en av hundarna med sig, och jag frågade varför. Det visade sig att Nipsu hade somnat in igår, helt plötsligt. Jag känner mig helt förstörd, försökte berätta det för barnen med Minna bara skrattade. Hon förstår säkerligen inte innebörden, smärtar i mig ändå.
Det här är tredje hunden som vi haft under mina barndomsår och det är lika jobbigt varje gång. Men de två tidigare hundarna har dött av naturliga orsaker, alltså ålder.
Det här känns sjukt tungt.