Här var det sjukstuga – big time. Här hostas det så att väggarna skakar och för första gången så verkar alla ha insjuknat här förutom jag. Däremot så känner jag väl att även jag är på väg åt det hållet.
Haylie blev sjuk för några dagar sen, inget konstigt med det egentligen eeftersom hennes immunförsvar är försvagat som en följd av hennes diabetes. Ella och Minna blev sjuka sen, vilket är superkonstigt för dem blir aldrig sjuka. Jag tror det här första gången som båda är sjuka sedan vi flyttade hit till Västernorrlan och det är ju över halvår sen.
Som om det härr inte vore nog så har både Wille och Camilla också blivit sjuka.
Minna och Ella oroar jag mig inte för, dem är tuffa och sega flickr som rider ut det här utan problem. Haylie och Wille däremot är det oroar mig. Det låter så hemskt när det hostar slem, mitt hjärta stannar så fort deras hostattacker drar igång.
Jag försökte distansiera mig härifrån idag för att slippa li sjuk, nu lär jag bli det ändå. Tanken var gå till mina föräldrr och spela in del nummer två i min lilla dokumentär, men väl där så åkte jag på jobb. Min mamma är godman åt en kvinna och håller just nu på att sammanställa den ekonomiska biten för redovisning hos kommunen om drygt en månad. Så jag åkte på att digitalisera hennes anteckningar. Min mamma kan mycket efter 40 år som krögare, men det där med bokföring och det svenska språket är inte av de styrkorna som gjort henne framgångsrik. För min goda insats så fick jag skjuts till affären.
Nu ska jag dricka honumgsvatten och hålla ALLA mina tummar för att jag slipper sjuk. Jag är den manliga stereotypen i sitt esse när jag blir sjuk, förkylning är rena rama näradöden-upplevelsen för en annan.
.