Det finns många fördelar med att leva tillsammans med en och samma människa som man älskar. En av de allra bästa fördelarna är att man lär sig läsa av den andra på ett väldigt enkelt sätt. Man vet ganska omgående när man slår upp ögonen på morgonen vilken typ av dag som den andra kommer ha baserat på kroppsspråk och tonläge.
Ikväll märkte nog Camilla att jag inte riktigt mådde som jag borde, och det hade hon rätt i. Det finns många anledningar till att jag inte riktigt är mig själv nu och majoriteten av det handlar om att jag börjar nå kulmen av allt som pågått sedan Haylie blev sjuk. På något sätt har jag lyckats bita ihop hela vägen med allt från snokande myndigheter som gjort sitt yttersta att hitta fel på oss till dagispersonal som behandlat oss som luft när det kommit till hur Haylie måste behandlas, och trots att vi gång på gång motbevisat dem så har dem inte gett sig. No more, så har känslan varit på sistone och jag har tampats med att hålla mig lugn men ändå se till att vara pådrivare så vi får igenom det som är bäst för Haylie.
Det är inte någons fel att jag hamnat på den sida som fått dra den tunga lasten, det har bara fallit sig naturligt att jag tagit på mig att ha alla myndighetskontakter och att ta ansvar för den här situationen.
Ikväll tror jag Camilla märkte att hela situationen börjar bli övermäktig för mig och eftersom hon känner mig så vet hon också att det jag behöver mest då är ensamhet och möjligheten att skriva för mig själv, så hanterar jag pressade lägen. Exakt det har jag gjort ikväll, samtidigt så har jag även försökt njuta lite genom lite gott snack.
Nu har jag fått samla mina tankar lite och helt klart redo för det som väntar runt hörnet den kommande veckan.