Det här var den absolut mest spännande måndagen på väldigt länge. Jag sitter fortfarande med ett brett leende på mina läppar över den här fantastiska dagen.
Tanken var ju att Camilla skulle åka till Motala på egen hand för ultraljudet men det ville hon inte så vi släpade med alla barnen och tog tåget dit i i morse och premiäråkte nya pendeln till Motala. så in i helvete behändigt och ändå att jag och tänkte på bil och körkort hela resan hem, men det är en annan historia.
Väl på plats så fick vi veta att vi ”bara” var i vecka 18 (17+1) istället för vecka 20 (19+3) som vi trodde viket innebar att man inte riktigt kunde se det man hoppades på, ur vår synvinkel könet och ur barnmorskans synvinkel alla vitala organ. Så det här innebar att vi fick en ny tid om två veckor för nytt ultraljud men allt såg prima ut just nu. Det där fick mig dock att fundera, innan flytten så skulle vi egentligen haft ultraljud den 29 april och hade vi bott kvar och gått på den tiden så hade dem definitivt inte kunnat se något med den lilla skillnaden att vi hade 8 mil i en riktning till Ö-vik där undersökningen skulle göras, många fördelar med den här flytten med andra ord.
