Idag har det varit full rulle hela dagen och man känner sig slut både mentalt och fysiskt, men ändå är det en skön känsla att man fått allt gjort som man skulle.
Vid 16 fick vi för oss att vi skulle gå till Willys för handla lite gott till helgen och lite nyttigt också men ungefär 100 meter från affären så gav vi upp och vände mot Hemköp istället. Stormen Sven gjorde det helt omöjligt att nå Willys med en barnvagn och tre barn i åldern 3-6 år till fots. Det var helt oplogat ända fram till Willys och ingen av trottoarerna var plogade heller. Nu var det ingen panik heller för vi bestämde oss bara för att det skulle bli tacos till fredagsmys ikväll så det blev inte så himla dyrt att handla på Hemköp ändå men klart irriterande att vi inte kunde handla där vi ville.
Det är aningen förvånande att den första snön alltid kommer som en chock för kommun och tågtrafiken. I flera dagar har man inte pratat om något annat än en storm och kraftigt snöfall men ändå står man med byxorna i knävecket och kan inte förstå hur det kan så här. Det kanske bara jag som är bitter, 31 år och redan bitter, inga vidare framtidsutsikter i så fall.
Efter tacosen så kände jag bara för att dö. Helt slut och ändå skulle barn läggas och allt städas undan, energin fanns inte där alls men på något skulle det göras. Jag fick krypa till korset och be Camilla om hjälp för att fixa allt. Men så hände något som alltid överraskar mig, precis när man kommit igång hittar man en övernaturlig energi så istället för att bara göra det nödvändiga så blev det en klinisk städning (nästan) av köket där disk – och arbetsbänken fick sig en rejäl omgång. Kliniskt var ordet och precis när jag var klar, skulle ta min kaffe kopp och sätta mig vid datorn så spiller jag kaffe på det nyskurade golvet.
FUCK IT, tänkte jag. Och svepte toffeln över kaffefläcken och låtsades som inget.
Nu då… Jag tänkte att jag skulle kolla på Idol-finalen men eftersom jag inte sett ett enda avsnitt i år och barnen har gömt fjärrkontrollen så kan det lika gärna kvitta. Jag bara chillar ikväll.