Jag var till affären nyss och köpte ersättning åt lilla Livia. Rätt skönt att vandra genom stan på kvällskvisten när det inte är allt för kallt och med Spotify i lurarna men den här gången blev jag också irriterad.
Jag sprang på en ytlig bekant som inte hade sett mig på ett tag (kallas för att jag undvikit att träffa på honom av flera anledningar) och han frågade mig vad jag gör nu för tiden. Jag berättade att jag är arbetslös nu och att jag går hemma med barnen nu, och att jag tycker det är fantastiskt roligt. Hans kommentar fick mig att rygga till, han tyckte synd om mig som missade allt roligt i livet som han nu fick göra för att han inte hade några barn att ta hand om.
Jag blev uppriktigt förbannad på honom. Jag möter den här typen av reaktioner rätt ofta, mest på nätet ärligt talat. Det verkar vara så förbaskat svårt att fatta att jag vill vara med mina barn och att jag vill vara den bästa pappan som jag kan vara. Jag kan i ärlighetens namn säga att jag inte saknar det han påstod att jag missade. Gå på krogen, göra fylleresor, kn**a runt med allt och alla eller köpa de fetaste kläderna. Jag har gjort bort det där för rätt länge sen och valt att vara familjefar, och det beslutet har jag då aldrig ångrat.
Med det sagt, jag har full respekt för att andra människor finner glädje i att göra alla de där ovanstående sakerna och att det här med familjeliv inte är för alla, men kom för fan inte och berätta för mig vad jag missar PÅ GRUND AV MINA BARN.
Finns absolut ingenting som jag skulle byta bort umgänget med barn mot. Jag är galet stolt över min familj och mina fem barn och hade det bara handlat om mig så hade jag skaffat minst tre till för att vara en familj är den största ynnest som finns. Det finns inget vackrare än att se ett barn födas, att se de ta nya steg varje dag och att utvecklas till egna individer. Jag lovar det knäcker vilken barrunda som helst, de knäcker alla era barrundor tillsammans.
Jag valt den här livsstilen med betoning på valt. Jag vill vara pappa och det verkar vara väldigt svårt att greppa för väldigt många, inte minst inom vården där det verkar vara en stor chock när man dyker upp på undersökningar utan att barnets mamma är med.
Vad befriande att läsa! Önskar fler var som du. Undrar när samhället ska ändras till att förstå att pappor har lika mycket rätt till sina barn som mammorna. Vår bvc-sköterska ringde min sambo idag för att ändra en tid, tycker det var så skönt att hon inte AUTOMATISKT ringde till mig för att jag är mamman. Måste tipsa om en annan superbra pappablogg: pappanicke.se
Var rädd om dig och din fina familj!
du kan ju kontra med hur mycket han missar som inte är pappa.
Möter själv samma reaktion då & då eftersom att jag varit hemmamamma i 12 år. Självvalt. Folk har svårt att förstå.. t.o.m. personal på förskolan. ”du måste ha en rik gubbe!” sa ena fröken. Hm… har inte med det att göra utan om prioriteringar & vad som passar oss bäst som familj. börja tidigt på förskolan, långa dagar där och sen på fritids efter skolan, hem & stressa, äta, läxor, sova. (& två föräldrar som pendlar) Eller… ha en mamma hemma & slippa den mesta stressen.