Klockan är 02:32.
Det är dags att börja tänka på den klassiska refrängen. Jag sitter och funderar lite på dagen som passerat och det slår mig lite så där i efterhand att jag lyckats ta mig igenom fredagen den 13:e utan några större missöden. Om jag tänker på det lite mer så kan jag nog inte komma på någon gång när jag råkat ut för något anmärkningsvärt just på detta datum, jag kan å andra sidan inte komma ihåg att jag har jinxat något specifikt datum över huvud taget, men jag kan förstås ha fel.
Dagen har väl annars gått funderingarnas tecken. Först så såg jag videon #JagÄrJason som satte djupa spår i in tankeverkstad. Tankarna gick väldigt snabbt tillbaka till början av 2000-talet när man var väldigt politiskt aktiv, man deltog i hungerstrejker, demonstrationer, hade en massa politiska uppdrag. Jag kommer ihåg att jag pluggade på folkhögskolan i Nyköping och gick en samhällsinriktning där. Vi besökte bland annat Riksdagen och Arbetarmuseumet i Norrköping, och i den klassen fanns en kille som hette Martin som var väldigt involverad i SAC Syndikalisterna. Han lärde mig väldigt mycket om arbetarhistorian och tack vare det kom jag också min pappa mycket närmare som hade varit yrkespolitiker och bland annat kommunalråd i Södertälje. Det som jag minns starkast var givetvis en fråga som är högaktuell nu, nämligen rasismen. Jag minns det som att vi deltog i antirasistiska evenemang och demonstrationer varje vecka och det vi nu upplever med rasister i finrummet var det vi fruktade mest, men det var ingen som tog oss på allvar. Skulle vara intressant att prata med de ledande politikerna i Nyköping idag, samma politiker som viftade bort oss och kallade vår oro för ”en barnslig och löjlig tanke”.
Sen har jag tänkt mycket på min egen framtid. Jag vet att det inte går att hatta runt med tillfälliga jobb och ideellt engagemang längre, jag måste hitta ett jobb som jag kan bygga en trygg framtid för min familj med och det är givetvis inte helt lätt. Tittar man på de jobb som är tillgängliga här i Tranås så krävs det en rejäl akademisk utbildning för att ens ha chansen att få komma på intervju, allt från lärare till sjuksköterska, där behövs det folk men semi-utbildade herrar i 30-års åldern skriker man inte efter direkt.
Det enda alternativet som återstår är ju att starta ett företag och då ska man göra något som man är duktig på och som man tycker om, som man kan tänka sig att lägga ner själ och hjärta i varje dag. I mitt fall blir det ju matlagning i olika former och då är ju problemet att man måste ha resurser, ekonomiska resurser, som jag definitivt inte har och jag har inga planer på att börja spela på lotto för att få se den drömmen gå i uppfyllelse. Nej, jag får nog ta och fundera vidare på det där faktiskt, inte riktigt klar över vad jag ska hitta på, det enda jag vet är att det är med mat som jag vill jobba och det är det enda realistiska för mig.
Nej, nu får det vara slutsvamlat för idag. Det är en dag, en lördag, i morgon, eller idag som man måste vara ganska alert för. Det innebär ju bland annat lördagsgodis (som vi missat ganska länge nu) och sen är det ju barnteater som klockan 11 (som vi planerat gå på hela hösten men missat varje gång för att det dykt upp något). Vi får helt enkelt se om det händer något roligt i morgon.
FYI. Jag har installerat en rolig recept-app här på bloggen som jag snart ska ta i användning. Jag tror den är helt magiskt bra.