De två senaste dagarna har varit en utmaning kan man väl säga. Jag har funderat en massa framtid, en del dåtid men också konstaterat att det viktigaste är att gör det bästa av vår nutid. Man kan inte gå runt och oroa sig för vad folk tycker om ens historia och man kan inte heller gå runt och vara nervös för vad som händer i framtiden, det enda man kan göra är ju att göra det bästa av det man har nu.
Hade ett riktigt bra möte med radiostationen idag och det verkar som om jag kanske har lite mer permanent jobb där efter årsskiftet där vi just nu spånar på ett morgonprogram där jag kommer vara huvudankare och sen kommer det bli väldigt mycket mer personliga reportage, något som jag verkligen ser fram emot. Det har varit riktigt roligt att göra ”Hockeytisdag” men det känns samtidigt som att jag vill jobba bredare än så just nu, det här sättet att jobba är ju helt nytt för mig och jag vill gärna inte nischa mig för tidigt. Målet är ju att nästa år kunna göra ett sant ”Daddyliving-program” som innehåller mat och föräldraskap i första hand.
Här på kvällskvisten var jag ute med Ella, Minna och Haylie. Det var otroligt roligt att bara kunna göra något med de tre äldsta tjejerna. Vi tog en liten promenad till affären och handlade lite, med betoning på lite, och jag konstaterar att Haylie inte längre är ”pappas lilla tjej”. Den tjejen växer så det knakar, inte bara rent fysiskt utan rent mentalt också, hon tar in nya intryck hela tiden vilken hon säker gjort länge men nu kan hon också uttrycka allt hon tar in, vilket är fantastiskt roligt.
Nu ska jag ta och njuta av kaffekoppen på bilden, har inte druckit kaffe på två dagar så nog har jag längtat. Jag köpte koppen åt C men hon dricker ju inte kaffe så jag har adopterat den. Så ja, på sätt och vis har jag köpt mig själv en komplimang också, lite tragiskt faktiskt, givetvis med glimten i ögat.