Det är inte särskilt roligt just nu. Alla barnen är sjuka, eller tre av de var sjuka idag och nu på kvällskvisten blev även Minna krasslig. Så just nu är det bara jag och Livia som är någorlunda friska, och även jag känner mig väldigt trött och sliten.Det kan ju lika bra bli så att även jag blir sängliggande i helgen, då har vi ett problem. Någon av oss måste ju ta hand om barnen och jag är ju minst sjuk just nu så jag vet inte alls hur det kommer sluta.
Under dagen har ju Haylie och William lidit mest av sin sjukdom. Allt rörande Haylie blir ju så klart väldigt känsligt, speciellt nu när hon inte är så sugen på att äta. Det blir yoghurt-diet helt enkelt, det slinker alltid ner av någon anledning, själv fattar jag inte hr hon kan käka just den där yoghurten för den smaka inte mumma, tror det är Eldorados persika – och jordgubbs yoghurt. Huvudsaken är ju att hon får i sig något. Jag köpte lite nyponsoppa och saftsoppa som jag tänkte att de kunde få om det skulle visa sig att de inte vill äta i morgon heller.
Jag lyckades åtminstone få till en rätt söt bild på Haylie och William som tog plats på min sida av sängen.
Nu ska jag krypa till kojs och försöka kurera mig själv. Jag vill helst inte inleda det nya jobbet med att vara sjuk. Även om det skulle vara sant så skulle det kännas sjukt ruttet att ringa in på måndag och säga att jag är sjuk. Om jag klarar av att stå på benen så klarar jag av att jobba, lite så ser jag på det just nu.
Jag minns en tid när jag var helt sjukdomsfri från att jag gick i första klass till att jag träffade Camilla när jag var 24 år. Jag vill inte peka finger på någon eller så, men det är svårt att undvika sambandet, så att säga. Jag behöver givetvis inte heller säga att jag blir som ett barn när ag är sjuk. En förkylning på mig är som påssjukan, eller halsfluss, för en normal människa. Manligt, det.