Jag fastnade framför Suits igen. Jag har plöjt igenom första säsongen nu och börjat på den andra med två avsnitt. Det är helt makalöst hur jävla bra den serien är. Lär säkert bli ett par avsnitt varje kväll nu tills jag plöjt igenom säsong två och tre. Lite besatt är man allt.
I morgon, eller idag, blir första arbetsdagen. Det ska bli kul att komma igång med någon slags vardaglig rytm igen. Och att få en lön varje månad, kanske det man saknat mest. Men innan jobb och allt annat ska det ringas en del samtal som kommer bli jobbiga och sen ska det skrivas under att jag faktiskt är Livias pappa. Hela den grejen känns förlegad. Att man anno 2014 måste skriva under ett dokument på att man är pappa till sitt eget barn är löjligt. Jag hade haft förståelse för det om jag hade bestridit det på något sätt, att man då hade behövt skriva på ett papper men nu blir det ju bara löjligt.
Philip Seymour Hoffman är död. Helt sjukt. En av mina absoluta favoritskådisar alla kategorier. En av få skådisar som alltid känts trovärdig. Jag vet inte varför gud tar vissa för tidigt. Tänker ofta på varför många skådisar måste använda droger, är de olyckliga eller är de förvirrade?
Det är ju inget yrke man direkt tvingas in i, snarare ett kall för att man har den talangen. Är det hemskt att få en hög med pengar för att göra det man älskar? Jag fattar det inte.
Nu är man trött. Dags att sova…
Jag är sjukt ledsen just nu. Allt går emot mig just nu. Det som kändes som det bästa för en stund sedan känns som skit nu. Fuck. Det blir bättre, jag vet, men fan vad livet skulle kännas lättare om inte allt hade konsekvenser.