Jag hamnade i ett Suits – marathon igen. Jag vet inte vad som hänt med mig men jag har aldrig blivit besatt av en serie förut och aldrig levt mig in i en serie på det här sättet. Jag känner mig som Louise Litt och Harvey Speckter på en och samma gång.
Avundsjuka är inget som är synonymt med mig men jag kan bli väldigt avundsjuk på att min sambo har ett sånt brinnande intresse för barnkläder och att hon kan så mycket om det. Och att hon aldrig tröttnar. Jag tröttnar väldigt ofta på saker och ting. Jag har väldigt många intressen men precis som med jobb så tröttnar jag fort. Om jag skulle få önska mig en sak så skulle det vara att kunna bibehålla intresset för något under en längre period. Jag vet inte varför jag kom att tänka på det nu men jag är väl bara tankspridd just nu.
Hela familjen har haft en ruggig förkylning den senaste veckan och jag trodde att jag lyckats undvika den men jag kände redan tidigare idag att även jag blivit smittad nu. Jag har känt mig hängig och frusen hela dagen så pass att jag suttit tryckt mot elementet i köket hela kvällen och natten. Jag blir alltid så patetisk av att bli sjuk. Det blir alltid så här. Får jag en förkylning så blir jag i månt och mycket döende, och då måste jag bli ompysslad ordentligt, patetiskt jag vet.
Nu är det dags att slagga. I morgon är det tandläkaren för William, kan bli en upplevelse eftersom William får utbrott om man rör hans tänder, det lär tandläkaren bli varse om.
God