Idag har varit en sån där dag då man verkligen har fått lägga band på sig själv. Jag har ju varit sambo i sju årI men på senare tid har både gnista och glädje försvunnit. I morse brakade vi dessutom ut i ett sånt där bråk som inträffar max en gång per år där båda sa saker som man hållit tillbaka. Säga vad man vill men visst fan känns det att få höra att den man älskar tycker att man är en egoist när man själv känner att man ger sitt allt för alla andra. Men det är viktigt att kunna ventilera även sådana känslor.
Nu känner man sig som man gör när man är febersjuk. Det ömmar på nåt sätt i hela kroppen men samtidigt är man lycklig för att febern får en att se halllisar.
Nej nu måste det bli bingen. Sova bort minnet av den här dagen och kanske bli av med febern.