Jag läser det här inlägget om en mamma som beskriver en panik över att inte kunna ha råd att betala allt som förskolan kräver för att bli accepterad. Inte för att hon inte vill, utan för att hon inte kan. Pengarna finns helt enkelt inte där, de finns inte där för att hon inte vill jobba utan kanske för att det helt enkelt inte finns något jobb att gå till.
Jag kan relatera till det här, nästan otäckt mycket. Vi har gått igenom den där perioden och går bitvis igenom den fortfarande. Det finns pengar för att klara sig men det är fanimej på kronan, men ofta på minussidan. Man har råd med en overall, ett stycke regnkläder, ett stycke gympakläder och så fortsätter listan.
Men folk tycks inte förstå.
Det finns inga pengar utöver det, det finns inga pengar att ta av. Våra barn har det som de behöver, varken mer eller mindre. Det här betyder ju givetvis att man är en dålig förälder i deras ögon, det innebär jobbiga blickar och det innebär att man blir ifrågasatt.
Jag missunnar inte de föräldrar som tjänar massor med pengar och kan ge sina barn tre eller fyra uppsättningar av allt som de kan tänkas behöva. För mig är det överdrivet, även om jag skulle ha råd att köpa flera uppsättningar av allt så skulle jag nödvändigtvis göra det för jag ser inte behovet hos mina barn.
Men jag ser heller inte ner på de föräldrarna som köper saker i överflöd till sina barn, det är väl deras beslut, jag förstår bara inte varför de känner ett behov att se ner på mig.
Det här återkommer ju på andra plan också.
Senast igår när vi var och handlade så fick vi återigen en massa blickar, det händer varje gång. Vi äger ingen bil och kan således heller inte nyttja en bil när vi ska storhandla. Istället får vi gå till affären, handla och packa vår barnvagn med grejer och det där sticker i ögonen på många. Igår var det en gubbe som vi mötte på vägen som inte kunde sluta stirra, till och med när han hade passerat oss så var han tvungen att vända sig om två gånger för stirra ut oss.
Jag förstår inte.
Vad ska vi göra, ska vi skita i att handla och låta hela familjen svälta?
Ska jag sno en bil för att kunna åka och handla utan att väcka för mycket uppmärksamhet?
Nej, det sunda förnuftet måste få gälla här, oavsett om det handlar om handla mat utan bil eller ekonomiska skillnader mellan olika föräldrar på dagis. Se gärna ner på mig, tyck synd om mina barn, men så länge du inte har kompetent lösning på ett samhällsproblem som är mer eller mindre vardag för betydligt fler än mig själv, håll då för fan käften och sluta stirra.
Inse att vart du än vänder dig i världen så kommer du hitta människor som tillhör olika samhällsklasser, vilket blivit än mer tydligt efter de åtta senaste årens regeringsmakt, och att dessa människor inte har samma möjligheter som du själv har. Någonstans så gör majoriteten av dessa människor sitt bästa för att fixa vardagen och era i-landsproblem gör knappats saken bättre.