Nu sitter vi på tåget till Linköping. Haylie ska träffa sin diabetesläkare och jag som inte varit med på två månader är givetvis lite pirrig. Jag tror det ska gå bra för Haylie tycks må bättre än hon gjort på väldigt länge.
Jag känner mig ordentligt utvilad denna morgon och det har givetvis med gårdagens utbrott att göra. Ända sedan jag kom hem för nästan en vecka sen så har jag försökt vara min före detta sambo behjälplig genom att erbjuda henne sovplats, mat, pengar, hjälp med att fixa lägenhet, etc. Allt jag har krävt i gengäld har varit ärlighet. Igår började vi prata lite när jag mådde riktigt dåligt och allt jag hörde var en person som hade egna intressen och inte brydde sig ett skvatt om någon annan. Jag hade sagt att jag kunde hjälpa henne med hyran men jag ville också ha ärlighet för den investeringen. Jag gav henne chansen att vara ärlig flera gånger om, dessutom om saker som jag vet att hon ljugit om. Till slut fick jag spel på henne och sa att hon kunde glömma allt stöd från mig, hennes problem är hennes och mina problem är mina. Så fort vi hade lagt på kände jag mig fullständigt fri från henne. Hon behöver inte vara ärlig mot mig, vi har inget förhållande längre och mina pengar och min tid är mitt, jag behöver inte lösa hennes problem – längre.
Jag vet inte hur hon tänker, eller har tänkt. Det är som att hon tyckte att det var okej att lämna mig med en massa lögner hit och dit och sen inbilla sig att hon skulle kunna behålla alla förmåner som hon haft tidigare. Jag var inte särskilt smart heller, någonstans inbillade jag mig väl att om jag hjälpte henne med det hon ville så kanske det fanns en chans att rädda vårt förhållande och vår familj. Ibland är man bra korkad.
Nu är det hur som helst slut för gott. Ingen som behandlar en människa som hon har gjort förtjänar varken empati eller min energi. Hela den här historien har varit rutten och packad med lögner, ett beteende som får en fjortis att verka mogen med blockeringar på sociala medier och en massa annan skit som är ovärdigt, även för henne.
Det som förbryllar mig mest är att hon annars är en smart person som har mycket empati och som dessutom är väldigt driftig. Nu verkar alla dessa kvalitéer ha slagit slint på henne.
Jaja, jag är glad att jag släppte ut all ilska jag burit på över den här situationen. Det är hennes val att lämna mig och oss, då kan man inte förvänta sig att allt och alla ska vara som vanligt.
Nu är den historian slut, nu kan jag lägga all energi på barnen och vårat liv tillsammans. Härnäst på agendan är stormöblering av hela lägenheten efter hur vi vill ha det.
Mobilbloggat