Det blev en del diskussioner och tårar på kvällen för barnen trots allt, och det var väl ett sundhetstecken egentligen. Allt började med att Minna kastade ner en vas med blommor på golvet i köket som jag köpte till hennes mamma och dessutom stampade på dem. Sen brast hon ut i tårar, vilket hon gör rätt ofta nu för tiden. Sen blev det ett långt, långt samtal med de två äldsta döttrarna om både det ena och det andra innan frågan som jag fruktat mest av allt kom. Älskar inte mamma oss?
Jag bara föll ut i gråt. Jag försökte snabbt hämta mig och försökte förklara att det inte alls handlade om det och att mammor och pappor behöver ta en paus ibland precis som barn får sommarlov från dagis och skola. Jag vet, men jag kom inte på något bättre. Efter en stund sa en av dem att hon inte tyckte om Tranås eller vår lägenhet längre. Det har aldrig hänt förr. Så jag föreslog att vi skulle resa bort och det ville båda, så i morgon åker vi. Initialt så tänkte jag att vi skulle åka till farsan i Kramfors men efter en stunds eftertanke så insåg jag att samma minnen av mamma skulle finnas där. Så nu blir det en hemlig resa för familjen på obestämd tid.
Personligen känns det hur bra som helst och som om en negativ ventil bara pös ut allt. Fantastiskt. Vi lämnat både telefon och dator hemma, inget ska få störa oss nu. Inget.
Mobilbloggat