De tre senaste månaderna har jag jobbat benhårt med min vikt och gått ner 27 kilo, vilket varit väldigt roligt. Samtidigt har mitt privatliv varit ett ett rent helvete och jag har försökt kompensera bort det genom att fokusera på barnen och på träningen. Men ska sanningen fram så har jag inte mått bättre än jag gjorde för 27 kilo sen, snarare tvärtom. Jag vet att jag tids nog kommer att behöva jobba med min vikt om jag vill överleva och ha ett någorlunda långt liv men just nu när allt annat också är kaos så finns det ingen plats för det.
Det kanske låter som en dålig bortförklaring, och det kanske det också är, men just nu så mäktar jag inte med alla förändringar.
Så ikväll tänker jag äta gott ”like in the good old days” och må bra på gammalt vis, hur vi gör i morgon får vi se. En dag i taget, gode Watson.