Det finns väl inget som är så signifikativt med att vara småbarnsförälder som när vi börjar tjata om alla de små (och stora) framstegen som våra små kottar gör, och det här är ett sånt inlägg. Vår yngsta förmåga Livia har nämligen lärt sig att gå och nästan helt utan hjälp, vi försökte väl ett tag men hon vägrade så vi gav men så en dag i veckan så började hon helt plötsligt att gå, och då åkte kameran fram.
