← Tillbaka till Improveme Bloggarkiv
Life After 30

Inget kommer bli som förut

Nu har jag och 3/4 av barnen varit hemma i några timmar men mina tankar ligger hos Haylie på sjukhuset. Jag kan inte fatta allt som hänt de senaste dygnen, från att ha trott att hon mådde dåligt för att hon blivit biten på dagis och mådde dåligt av den anledningen till att ha blivit tvungen att fejsa att hon drabbats av en sjukdom som kommer följa henne livet ut.

Det kanske är egoistiskt tänkt, men på något så var det ändå skönt att få höra att den här sjukdomen inte var något som vi hade orsakat henne genom dålig eller slarvig kost utan att det var något som hon bara drabbats av, oavsett vad vi hade gjort. Jag tror inte att jag hade klarat av att leva med tanken på att jag skulle ha skadat mitt barn så.

Nu har vi dock haft tur på flera plan. Först och främst så lever vi i en tid där den medicinska utvecklingen gått så mycket framåt att hon kommer att kunna leva ett normalt liv, det var väl tur i oturen att hon drabbades när hon var så här liten för det kommer underlätta henne att leva med dessa villkor som en normal verklighet. För det andra hade vi tur att vi just nu flyttade upp hit för Örnsköldsviks Sjukhus är en av landets två bästa sjukhus när det kommer till just det här med diabetes och barn. Och det märktes också på personalen att dem verkligen är bäst på det här. Under dem dygn som vi varit inlagda så har allt verkligen fungerat perfekt, aldrig långa väntetider på frågor eller beslut som måste ta, bra och viktiga samtal med såväl dietist som kurator, för att inte tala om sjuksystrarna på avdelningen.

Jag tänker också på framtiden och inser att inget kommer någonsin bli som förut. Jag är redan inställd på dem självklara omställningarna som det kommer kräva, men också alla dem här sakerna som man skulle vilja göra vid sidan av familjen, det är liksom bara att glömma. Allt vad heter hockey, musik och vad jag nu haft för planer den närmsta tiden är bara att glömma, och ärligt talat är det inte något som känns som en uppoffring på något sätt.

Nu ska jag ta och runda av kvällen här, slappna av med lite TV-spel innan det är dags att sussa på riktigt allvar.

God morgon

God morgon! En otroligt morgontrött pappa här som sitter och somnar framför datorn, tror jag måste få i mig lite föda och detsamma gäller Haylie så fort hon behagar att vakna.

Camilla hade postat en gammal video på Haylie som bara är för söt, kolla in den här 🙂

Ät mackan då

Haylie har precis vaknat från sin powernap efter lunchen, nära två timmar av högljutt snarkande och det var otroligt skönt att höra hur djupt hon sov för det var inte direkt igår. Just nu sitter hon och käkar sitt eftermiddagsfika som idag består av polarbröd, smör, ost och gurka tillsammans med en mugg mjölk.

Så fort hon käkat upp så ska man kolla hennes blodsocker för att avgöra hur mycket insulin hon kommer att behöva när man väl plockar bort insulin via IV. Det är bara ett litet problem och det är att hon vägrar äta bröd het plötsligt, vilket i den här måltiden är det viktigast.
Så på något sätt måste jag få i henne mackan.

Lite bilder från dagen

Haylie har precis somnat och jag har fått lite egentid, vilket jag konstigt og inte känt något behov av alls idag. Tvärtom så har jag tyckt att det var otroligt skönt att hänga med Haylie. Hon är ett riktigt charmtroll den där tjejen.

Det har blivit en del bilder och filmer under dagen så här kommer lite bilder.

Haylie på förmiddagen när jag och barnen kom hit, hon mådde verkligen inte bra.

Haylie nu ikväll med kvällsfika på bordet. Hon åt banan, macka ned ost och grönsaker plus två glas mjölk, mer än vad hon ätit sedan i söndags.

På eftermiddagen fick jag så dåligt samvete av att se henne så låg efter att hennes syskon, farfar och mamma åkt hem så jag köpte en prinsess-tidning med en massa härliga prylar som ingick men det var Bamse-grejerna som var intressanta, men jag får inte öppna paketet, hon vill ha förpackningen stängd.

Som sagt, Bamse is the shit men saker som glittrar funkar också.

Av sköterskorna fik hon en älg och min första tanke helt ärligt var ”Shit vad norrländskt gjort”men den är gullig och vi har döpt den till Evert den andre 🙂

Till middag var det fisk och potatis, ingen höjdare tyckte Haylie och vägrade. Vi testade en talrik med fil och sylt, oj vad hon åt. Men hon dissade bären i sylt fett mycket och bara spottade ut dem.

Kan inte ens börja beskriva smärtan i hennes skrik när dem började pilla på dne där. Som medmänniska ville man bara dö, som pappa kände man sig som den största av sadister.

Mjölk är gott 🙂

Macka fungerade också – högst förvånande. 

Jag är så jävla dum i huvudet

Jag är så jävla dum i huvudet. Jag fick precis Haylie att lida mer än vad hon egentligen hade behövt.

Det var dags för blodprov ingen, precis som varje timma – dag som natt. Det va en ny sköterska som skulle göra det och hon frågade om det var i handen via kanylen som man tagit blodprovet förut och jag svarade ja. Inget mer med det, jag gick ut i köket och hämtade kaffe. När jag kom tillbaka så hade hon börjat tappa blod, eller börjat försöka åtminstone. Jag såg att han började göra det via kanylen i vänsterhanden fast dem gjort det i högerhanden förut men jag tänkte att det kanske inte spelar någon roll.

Så fort sköterskan började röra på nålen i kanylen så började Haylie skrika, eftersom sköterskan fortsatte så utgick jag från att det var ett måste att göra det just på den handen. Efter en kvart av gallskrik, tårar och enorm smärta så säger sköterskan: ”Jaha, dem kanske tagit blod från andra handen förut”. Ehh, jo tjena, du kunde ju ha frågat om det så skulle jag ha berättat det för dig.

Jag skulle självklart ha sagt till om att det var fel hand på en gång och räddat Haylie från en massa tårar, så jävla korkat. Det slutade med att hon tog ett stick och blodsockervärdet var 3,9 trots att hon ätit ytterst lite så det var inte superbra. Det ska ju ligga kring 4-7 men 0,1 fel trots att hon ätit dåligt så får man ändå säga att hon återhämtar sig väl.

Så bor vi, jag och Haylie

Strax innan klockan tio i morse så var jag och tjejerna på plats här på sjukhuset i Örnsköldsvik och fick äntligen träffa Haylie och Camilla. Det var otroligt skönt att få se Haylie så pass mycket piggare än vad hon var igår.
För en stund sen åkte Camilla hem med de övriga barnen och jag blir kvar här på sjukhuset till minst lördag med Haylie. Det känns betydligt bättre för mig att vara kvar här med Haylie än att åka hem med de övriga barnen, dessutom så var det nog bra för Camilla att få komma och smälta lite känslor efter den dramatiska gårdagen.

Just nu ligger Haylie och sover i sin säng, jag sitter och bloggar på eget nätverk och dricker kallt kaffe. Det är lite så det är på sjukhus, men tack och lov så är personalen helt fantastisk. Rummet är så mycket standard som man kan förvänta sig men vi är ju inte här för att bo flott heller.

Just nu sitter jag och tittar på något program från Australien på Barnkanalen och lyssnar på Haylies snarkningar, det är livet.