Life After 30

Allt har varit bra dem senaste veckorna, speciellt de senaste dagarna. Ikväll, eller i går kväll, så hände något som satte det hela i gungning. En nära vän till vår familj, eller en före detta, hörde av sig och påstod en massa saker om Camilla och saker som hin skulle gjort, vilket absolut inte är sant. Även om jag vet vart jag har Camilla och vet vad hon gjort och inte, framför allt för att jag litar på henne mer än någon annan i världen, så känns det som ett tungt slag mot hela familjen.

Man ska inte kasta skit på dem som redan ligger men attackerar man min familj så tycker jag gott man kan ha en slev av skiten. Den här kvinnan har aldrig gjort ett arbetstag i hela sitt liv, levt på förmögenheter och dessutom förlorat vårdnaden om sitt första barn, av vilken anledning vet jag inte. Under en period när vi knappt hade mat på bordet fick hon över en miljon kronor via sin försäkring som hennes mamma tecknat åt henne som barn.

Där satt vi, låtsades vara vänner med varandra. Hon köpte bil för flera hundratusen och vi tvingades skrapa ihop brödsmulorna från bordet för att jag var arbetslös och Camilla var sjukskriven. Vi sa inget och aldrig krävt något av henne, men när hon inte hade någon att vända sig till när hennes mamma och hennes pojkvän totalt sänkte henne så tog vi emot henne med öppna armar, dessutom lät vi hennes bästa vän bo hos oss i över månad och äta av det vi hade för att hon inte kunde hjälpa honom när han blev hemlös, trots miljoner på kontot. Ahh, får inte glömma att hennes förre pojkvän beställde ett mord på mig, också helt beroende på vad hon hade orsakat oss.

Trots allt detta har vi aldrig gjort annat än behandlat henne väl, och det här får vi tillbaka. Det gäller att vara mer uppmärksam kring vilka man hjälper och inte, även om det nu inte kommer göra någon jävla skillnad när nästa vän behöver vår hjälp så är det en ordentlig klump i magen som man sitter med nu.

Söndag, ska vara vilodagen men så blir det ju aldrig. i åkte på riktigt höstväder idag och jag älskar ju det så det var en riktigt bra start på dagen – minus huvudvärk som onekligen kommer allt oftare. Men i övrigt har det varit full fart hela dagen, här kommer lite bilder.

Vi tog oss en tur till farsan på eftermiddagen och där vankades det självfallet glass, lite av en söndagstradition under sommaren – och ungarna verkar ju inte tröttna på det heller.

När vi var hos farsan såg jag en tröja som såg väldigt bekant ut. Det var självklart tröjorna som vi tryckte inför vår ”Lustbussen-turné” 2002. Dem var fula då och om möjligt ännu fulare idag, men ett fint minne, som farsan nu använder som slit och släng-tröja.

Ella har tjajat om att få hoppa i farsans studsmatta i all evighet nu. Hon var så sugen att göra det härom dagen men när farsan inte hade tagit ner trädgårdsmöblerna därifrån efter gräsklippningen så funkade inte det och hon blev mäkta irriterad. Nu fanns chans till revasch och hon kunde inte få på sig skorna snabbt nog.

Haylie älskar att städa, det är bara att konstatera. Så länge jag kan minnas så har hon blivit överlycklig så fort man slagit på dammsugaren, det blir hon fortfarande och nu är det hon som dammsuger hos oss med lite hjälp. Idag skulle jag skura hela lägenhet och även då ville hon vara med, hon bara älskade det också.

Jag tog en kortare paus med kaffe på balkongen (och lite twitter). När jag kom tillbaka hade Haylie fortsatt städningen på egen hand, det gick väl så där kan man säga, men hon hade roligt och det är väl det viktigaste.

Mitt i allt städstök så var jag bara tvungen att stanna till hos Wille. Den killen växer så det knakar och idag lyckades han ställa sig på alla fyra, normalt brukar han stå och göra armhävningar med sin lilla älg, hmm showoff 🙂

Det var det, i morgon, eller idag, så bär det av till Härnösand med hea familjen. Får se hur glad man är när man ska åka buss med fyra barn, en lätt irriterad sambo i sådan situationer och en stor dubbelvagn. Tippar på att det kan bli vansinne.

Jag skulle gå och lägga mig precis och sog på Disney Channel som jag alltid brukar göra så Ella och Minna kan kolla på TV när dem vaknar. Problemet är väl bra att man själv blivit lite besatt av Disney Channel, det är faktiskt rätt roliga serier på den kanalen om kvällarna.

Ikväll var det dock en ny serie som jag aldrig sett förut, Kickin it. Serien handlar kort och gott om några ungar som blir mobbade skolan tills Jack kommer dit och räddar deras dojo, Bobby Wasabi. Lite karate men mest humor, och det gillar vi.

Jodå, 30 år och kollar på barnprogram, så visst finns det fördelar med att vara småbarnsförälder ibland.

Jag och Camilla sitter i soffan och zappar för att hitta något vettigt att titta, men det är väl just det här sim är nackdelen med sommaren, det finns inget vettigt att titta på. Nu har jag bestämt att vi ska titta på Pluras kök, lätt det bästa matlagningsprogrammet som finns idag i hård konkurrens med Mästerkocken.

Dagen har annars varit lite upp och ner, men rätt okej ändå, speciellt maten för den blev fanimej riktigt grym. Alltid trevligt

Ungsstekt kycklingfilé, curlyfries med vitlöksbröd och Café de Paris. Inte nog med att det är gott rent generellt, det blir liksom fullkomligt när alla barn bara älskar det.

Uppifrån, låt mig njuta när man för en gångs skull lyckas med maten.

Förlåt, det här var sista bilden på samma jävla maträtt.

Under dagen satt vi alla i soffan och kollade in Dinosaurietåget – på finska. Jag som är finne älskade det, barnen också men Camilla var nog lite skeptisk.

 

Jag fick ett otroligt trevligt samtal under förmiddagen. Jag blev inbjuden till en av två castings för Biggest Loser, den ena på tisdag i Sundsvall och sedan den en 27-31 augusti i Stockholm. Jag vet att det är ett longshot att man kommer med men än så länge är man i processen, och jag ser fram emot det – oavsett hur långt det leder.

Prins Carl Philip fick en smäll och hela kvällspressen fylls med löpsedlar om hur de lille prinsen fått en smäll. Visst vore det här underhållande om vi fick kalla det här för ”Hey Baberiba-skandalen” och att det hela var i scensatt av prinsen själv för att verka lite tuff.

Å andra sidan, herregud. Jag har fått värre smällar av min morsa, men är man av kunglig börd så är man.

Ännu roligare blir det ju när en seriös debattör som Lena Mellin tar upp det och behandlar det som en seriös fråga. Perspektiv, någon?