Jag satte mig och började shoppa lite nya kläder till Wille. Jag hade en budget men föga förvånande så sprack den, men det hade kunnat spricka med det dubbla om jag ska vara ärlig. Klart killen ska få vara höstfin han också, frågan är om jag blir godkänd av Mamalivingit med den här shopping, om jag blir det så förväntar jag mig en officiell hyllning i hennes blogg.
Jag är ingen stjärna på Photoshop, jag fixar en del basala grejer men ska man försöka gradera min kunskap där så blir det ytterst begränsat får an lov att säga. Så jag tog hjälp av Mamalivingit och hennes Photoshopguide när jag lyckades med bedriften att göra bilden rund.
När man väl fattade hur man skulle göra så visade det sig vara rätt enkelt.
Lite skön musik att kicka i gång söndagen med.
[flagallery gid=1 name=”Pappa”]
Igår kväll, eller i praktiken ikväll, hade vi en riktigt trevlig kväll.
Min mamma är i Stockholm hos min bror som hundvakt (!?) så pappa har avrt enam en hel vecka nu så ikväll bjöd jag hem honom till oss så vi fick käka en middag ihop och snacka lite. Jag lagade ihop det enklaste jag kund ekomma på, potatisgratäng och fläskfilé. Ingen monstermiddag på nåt sätt, bara trevligt att få umgås med världens bästa människa en stund, för det är verkligen min pappa.
Efteråt åkte jag och farsan iväg och skulle handla på Coop i Kramfors, men det var liksom bara att glömma. Det var någon typ av Crusing i stan så vi fick helt enkelt åka till Kvantum, inte vår favorit direkt. Hela stan kryllade av ”raggarbilar” och dem körde lite hur dem ville dem. Väl på Kvantum kom jag över världens största stånd av tidningar, i en tid där alla läser allt på nätet är det ju helt otroligt att en butik som ligger i utkanten av stan kan ha råd att ha så mycket tidningar. Bilden föreställer ungefär en fjärdedel av den totala mängden tidningar, otroligt nog hade dme inte den tidningen som jag letade efter.
Jag läser med intresse och lite irritation den här artikeln på Wendela.
I korta drag handlar artikeln om en mamma, tillika barnboksförfattaren Malin Stehn, som skulle köpa kläder åt sin dotter som ska brja skolan och blir förfasad över att Lindex (i det här fallet) säljer kläder hon anser är utmanade och kallar för ”sexiga”, som exmepelvis skinnkjolar, urringade toppar, leopardmönstrat med spets etc, etc.
Vi har hört historien förut. För mig är det inte ett dugg upprörande, men det som gör hela den här historien lite löjeväckande är att Lindex förklarar att det är marknaden som styr vad dem säljer och att dem anpassar sig efter det. Malin Stehn säger att hon inte köper det och säger istället att ” Jag tycker det är jättebra att jag har lyckats väcka uppståndelse så att vi får igång en debatt.”. Jag har två saker som jag vänder mig emot här.
1. Det är klart att företag som Lindex rättar sig efter marknadens efterfrågan, dem pysslar med det dem gör för att tjäna pengar, knappats för att för en politisk debatt.
2. Om du som förälder är så in helvete korkad att du tycker att det är okej att köpa utmanade kläder till dina små barn, skyll dig själv ditt jävla pucko.
Lindex och andra kedjor producerar dem här kläderna för att det finns idioter till föräldrar som faktiskt tycker det är okej att köpa den här typen av kläder, beklagligt men sant. Om Malin Stehn tror att hon lyckats skapa debatt i den här frågan är hon ju hyfsat vilsen. Lindex ljuder ju inte i det här fallet, enda anledningen till att dem producerar den här typen av kläder är för att det finns konsumenter som vill ha det utbudet. Ge dig på konsumenterna om det är någon som ska ha en känga här.
Jag hatar den här typen av moralryttare som hänger upp sig på alternativ som finns i samhället. Jag slår vad om att Malin Stehn passerade tio uteliggare på vägen till Lindex, och reagerade inte en enda gång. Vi möts av moraliska dilemman dagarna i ända, bara för att det finns cigaretter på Coop så innebär det inte att jag per automatik ska gå och köpa det till mina barn, löjlig tanke ja men exakt lika befogad som produktion av ”sexiga barnkläder” Jag har tre döttrar och har handlat kläder till dem från gång till gång, och jag aldrig sett ”sexiga barnkläder” så det kanske ligger lite betraktarens ögon också.
Om man heter Toni i förnamn så är det i princip omöjligt att inte bli kallad ”Tony Montana” under sin uppväxt, och i mitt fall så hände det rätt ofta som yngling eftersom man umgicks i just kriminella kretsar. Jag brukade låtsas som att jag hade en susning om vad dem pratade om, men det var nog inte förrän jag blev lite ”vuxen” som jag fattade filmreferensen.
Jag har personligen aldrig sett filmen, trots att jag had DVD:n i bokhyllan. Jag har alltid gillat filmer av den typen men just ”Scarface” har liksom aldrig blivit av. Jag kom och tänka på filmen just nu eftersom den rullar på någon av kanalerna. Jag satte mig ner och kikade lite nyss, i början av filmen, men jag tycket den var så jävla larvig att jag vandrade vidare mot mitt temporära kontor i köket. Här sitter jag och dricker kaffe, bloggar och har funderingar kring ”Scarface”.
Tänk så lustigt det kan bli ibland.