← Tillbaka till Improveme Bloggarkiv
Life After 30

Räknade inte med det

Inte en fullt lika bra dag idag som jag blev bortskämd med i går. Blodsockret har svajat upp och ner, skulle tro att det är hennes förkylning som ställer till det men det är otroligt jobbigt nu när man ska ställa in hennes insulin på ett bra sätt.

Idag har vi dessutom börjat räkna kolhydrater och det är inte alls lika lätt som jag mindes att det var. Till varje måltid ska hon ha 40g kolhydrater för att det ska överensstämma med mängden insulin hon ska ta. När man sitter och skriver ner måltiderna är det enkelt att räkna ut det men är man står där ute i matsalen och någon om undersköterskorna frågar om ”det här räcker” så är det en helt annan femma. Nu blev det en miss idag som jag får ta på mig och det innebär också att jag får ta på mig att hennes blodsocker ligger på 10,2 istället för mellan 4-7.   Hon fick helt enkelt bara hälften av mängden kolhydrater som hon skulle få idag. Nu är det ju ingen fara, vi korrigerar upp insulinet och börjar från början.

En massa ny personal idag, eller personal som jag inte träffat förut och det har också varit en omställning. Personalen som jobbade i helgen har liksom lärt känna oss och vi dem så det har varit lite tufft idag. Ingen skugga ska ju falla över dem, fantastisk personal på alla sätt men det tar en tid för oss att anpassa oss, speciellt för små barn som Haylie. Alla som jobbar här verkar vara väldigt varma personer och det passar oss väldigt bra eftersom vi är lite känslostyrda människor i hela vår familj.

Nu ser det ut som vi får en liten permission i morgon, uttrycket låter lite konstigt. Det är liksom inte så att vi är frihetsberövade på något sätt, om jag vill så åker vi härifrån ikväll men det vore samtidigt oerhört korkat när läget är som det är. Nu är det dags för mellis här för Haylie, det blir väl någon smarrig frukt ála Landstinget Västernorrland.

Lycklig, hoppfull & förväntasfull

Just nu är jag så där lycklig som bara varit vid få tillfällen i livet. Lika ledsen och otröstlig som jag var när det uppdagades att Haylie fått diabetes lika glad och lycklig är jag nu när man klart och tydliga kan se att behandlingen hon får verkligen fungerar.

När jag kom hit idag innan lunch efter dryga dygnet på hemmaplan så hade Haylie blodsocker på 14,7 som sedan blev 3,0 efter diverse insulin. Den typen av svaj har blivit en vana och jag var helt inställd på att det skulle fortsätta så. När det var dags att lunch så var jag mentalt förberedd på att hon skulle vägra, men något hände. Hon slängde i sig två portioner makaroner utan ett ord. En gång är ingen gång tänkte jag när hon sov sig igenom mellanmålet (efter konsultation med läkare och sjuksyster) så när det var dags för middag så var jag återigen beredd på att hon skulle vägra. Hon såg skeptisk ut när hon såg riset men gick med på att smaka och det hela slutade med att hon rensade tallriken – två gånger.

Nu började hoppet stiga men så kollade jag blodsockret strax efter maten och så var vi uppe på 10,8 igen. Strax innan kvällsfikat gav jag henne en 0,5 enhet insulin och det sjönk till 8,4  – trots att hon slängt i sig en hel macka med leverpastej, gurka och ost på. Nu ska nästa koll ske kl 21 och jag börjar bli hoppfull om att vi hittat rätt nivå på insulinet. Nu sover hon, utan vidare snarkningar.

Mellan all mat har vi också varit ute i två omgångar och rört på sig rejält genom att sparka boll.

Haylie äntligen ute på promenad
Haylie på bushumör
ÄNTLIGEN! Hon äter som vanligt.

Jag är lycklig, glad och förväntasfull för vad som väntar.

Från 14,7 till 3 på några minuter

Nu har jag varit här på sjukhuset här med Haylie ett par timmar och vi har hunnit käka lunch. Innan lunchen kollade vi blodsockret på Haylie och hon låg oroande högt på drygt 14, trots att man hon hade fått två enheter insulin strax innan klockan 10. Innan vi skulle gå och käka så fick hon fyra nya enheter insulin för att förhoppningsvis få ner blodsockret.

Till lunch serverades det fisk och makaroner, inte helt vanlig kombination på hemmaplan. Lika väntat som att hon skulle äta upp makaronerna, lika väntat var det att hon dissade fisken. Istället fick hon en extra portion med makaroner och jag bad om det för att jag vet att det där med kolhydrater är tufft att få i henne, allra helst sen hon nu mer inte vill ha potatis i någon form. Efter lunchen hade blodsockret sjunkit från 14, 7 till 3, vilket var lite överraskande men också oerhört glädjande. Det är inget värde som man ska sträva efter men att ligga på 3 är ändå ingen fara.

Nu ligger hon och vilar, djupt dessutom och det beror väl närmast på den tuffa natten men också på en rätt ansträngd situation med blodsockret. Jag fick karré och potatis till lunch, och om det säger jag som så att jag inte är för maten åtminstone.

Jag kollade hennes blodsocker nyss och då hade hon gått upp till 5,7, vilket är kanon. Nu återstår det att se om det håller sig där fram till fikat eller om det börjar pendla igen.

idag när vi åkte in hit så skippade vi barnvagnen eftersom vi bara skulle åka frm och tillbaka, det räckte med bilbarnstolen resonerade jag. Det tyckte inte min far och jag var tvungen att fotografera den nya ”barnvagnen”.