{"id":2539,"date":"2012-12-31T03:15:45","date_gmt":"2012-12-31T02:15:45","guid":{"rendered":"http:\/\/daddyliving.se\/?p=2539"},"modified":"2012-12-31T03:15:45","modified_gmt":"2012-12-31T02:15:45","slug":"2012-del-1-nar-william-kom-till-varlden","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/2012\/12\/31\/2012-del-1-nar-william-kom-till-varlden\/","title":{"rendered":"2012 (del 1) – N\u00e4r William kom till v\u00e4rlden"},"content":{"rendered":"

31 december, 2012, \u00e5rets sista dag och det \u00e4r dags att summera det g\u00e5ngna \u00e5ret. <\/strong><\/p>\n

F\u00f6r egen del s\u00e5 \u00e4r det g\u00e5ngna \u00e5ret ett av de absolut s\u00e4msta \u00e5ren som jag kan minnas. Trenden har \u00e5 andra sidan h\u00e5llit i sig fr\u00e5n 2006 och fram tills idag, men visserligen med en del fantastiska \u00f6gonblick.<\/p>\n

26 januari, 2012<\/h4>\n

F\u00f6rsta minnesv\u00e4rda \u00f6gonblicket 2012 intr\u00e4ffade i alla fall den 26 januari d\u00e5 William kom till v\u00e4rlden. Det var p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt ett fantastiskt \u00f6gonblick som alla f\u00f6rlossningar har varit. I n\u00e4stan ett \u00e5r hade vi g\u00e5tt och v\u00e4ntat p\u00e5 att v\u00e5r f\u00f6rsta son skulle komma till oss och n\u00e4r han v\u00e4l gjorde det s\u00e5 var det med gl\u00e4dje, som p\u00e5 n\u00e5gra sekunder f\u00f6rvandlades till en f\u00f6r\u00e4lders v\u00e4rsta mardr\u00f6m.<\/p>\n

Vi hade i lite oanik l\u00e4mnat Haylie, Minna och Ella hos Camillas mamma p\u00e5 f\u00f6rmiddagen p\u00e5 v\u00e4g in till f\u00f6rlossningen. Det blev lite tajt om tid s\u00e5 det blev ett snabbt ”hejd\u00e5” n\u00e4r t\u00e5get stannade p\u00e5 perrongen i Mantorp och sen vidare mot Link\u00f6ping. V\u00e4l inne p\u00e5 f\u00f6rlossningen s\u00e5 verkade allt s\u00e5 bra, ingen oro eller n\u00e5got vi borde oroa oss f\u00f6r var beskedet n\u00e4r vi kom in. Men ju l\u00e4ngre dagen led ju mer b\u00f6rjade man f\u00e5 en d\u00e5lig k\u00e4nsla i magen, jag f\u00f6rs\u00f6kte h\u00e5lla god min inf\u00f6r Camilla och st\u00f6tta henne i hennes sm\u00e4rta.<\/p>\n

F\u00f6rst h\u00e4nde ingenting och sen h\u00e4nde allt. Det gick fr\u00e5n noll till hundra, fr\u00e5n ingenting till en j\u00e4vla massa. N\u00e4r det liksom var ”go time” s\u00e5 var det f\u00f6rsent med epiduralen och Camilla fick h\u00e5lla lustgasen (som inte gav n\u00e5got tillsynes) till godo. S\u00e5 fort barnmorskan kom in i rummet s\u00e5 blev hon alldeles stel i blicken och jag fr\u00e5gade henne om n\u00e5got var fel och hon sa ingenting. Hon kallade p\u00e5 en till barnmorska och d\u00e5 fattade jag att William l\u00e5g helt och helvete d\u00e4r inne och det skulle bli en tuff avslutning p\u00e5 den h\u00e4r dagen. Efter m\u00e5nga om och men b\u00f6rjade han synas och Camilla l\u00e5g och vred sig i sm\u00e4rtor. N\u00e4r han val halvv\u00e4gs ut s\u00e5 s\u00e5g jag DET.<\/p>\n

William var helt likblek.<\/strong><\/p>\n

Jag kommer ih\u00e5g fragment av dagen men just av den h\u00e4r biten minns jag varenda hundradel. Camilla hade s\u00e5 mycket sm\u00e4rtor s\u00e5 hon hade aldrig kunnat greppa vad som h\u00f6ll p\u00e5 att h\u00e4nda s\u00e5 jag sa att allt g\u00e5r bra och det inte var n\u00e5gon fara, men innerst inne t\u00e4nkte jag bara att jag kommer f\u00e5 begrava min f\u00f6rstf\u00f6dde son innan den h\u00e4r dagen var slut. Den intensivare delen av f\u00f6rlossningen h\u00f6ll p\u00e5 i kanske en halvtimme utan ett ord fr\u00e5n barnmorskorna. Helt pl\u00f6tsligt s\u00e4ger en av barnmorskorna till Camilla att han ”m\u00e5ste ut nu” och det var sista chansen, d\u00e5 hajjade Camilla till och det var f\u00f6rst d\u00e5 hon fattade att det var p\u00e5 v\u00e4g att barka \u00e5t helvete. Camilla tryckte ut lilla William med hj\u00e4lp av barnmorskorna och den ena barnmorskan gav William till den andra och larmade genast n\u00e5got typ av traumateam som skulle f\u00f6rs\u00f6ka r\u00e4dda William. I samma veva som den ena barnmorskan sprang ut s\u00e4ger den andra barnmorskan till mig att ”om jag \u00e4r intresserad av vad som h\u00e4nder med min son” s\u00e5 ska jag f\u00f6lja efter hennes kollega.<\/p>\n

Jag kom in i ett rum med ett sk\u00f6tbord och en kuv\u00f6s. Jag st\u00e4llde mig bredvid kvinnan fr\u00e5n traumteamet som stod och ”arbetade” p\u00e5 William. Till skillnad fr\u00e5n barnmorskorna s\u00e5 var dem het fantastiska. De ber\u00e4ttade hela tiden vad de gjorde och varf\u00f6r, lugnt och sansat, och till slut kom det ett livstecken fr\u00e5n William. Kvinnan i teamet tog min hand och sa ”titta, han vill h\u00e5lla din hand” och jag brast ut i t\u00e5rar som ett litet barn som ramlat och slagit sig. D\u00e5 k\u00e4nde jag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen en lugn under den dagen d\u00e5 jag k\u00e4nde ”fan, vi kommer fixa det h\u00e4r”.<\/p>\n

Vi den h\u00e4r tidpunkten hade vi varit borta kanske 20 minuter fr\u00e5n v\u00e5rt rum och jag t\u00e4nkte att det inte var n\u00e5gon id\u00e9 att stressa in till Camilla f\u00f6r de sitter s\u00e4kert och pratar med henne f\u00f6r att lugna henne. S\u00e5 vi tog v\u00e5r tid p\u00e5 oss och sen tog jag William i sin kuv\u00f6s och gick in till Camilla. I d\u00f6rren m\u00f6ter jag en barnmorska som knappt h\u00e4lsar p\u00e5 mig och d\u00e4r inne ligger Camilla helt f\u00f6rtvivlad. Det visar sig att barnmorskan inte sagt ett ljud till Camilla, d\u00e4r har hon legat i sm\u00e4rta i s\u00e4kert en halvtimme med vetskapen att hennes son inte var vid livet n\u00e4r vi l\u00e4mnade rummet och dem har inte att n\u00e5gon anledning att prata med henne, inte f\u00f6rklara vad som h\u00e4nder. \u00a0Jag f\u00f6rklarade vad som hade h\u00e4nt och hur bra de behandlat b\u00e5de mig och William d\u00e4r borta.<\/p>\n

\"IMG_0125\"<\/a><\/p>\n

Vi fick v\u00e5rt obligatoriska fika och vi kl\u00e4dde p\u00e5 William hans nya kl\u00e4der innan jag begav mig hem\u00e5t s\u00e5 Camilla och lille William skulle f\u00e5 vila, och n\u00e4r jag kom hem s\u00e5 b\u00f6rjade jag tokb\u00f6la s\u00e5 fort jag kommit innanf\u00f6r tr\u00f6skeln och n\u00e4r jag var klar med det s\u00e5 var den h\u00e4r l\u00e5ten den f\u00f6rsta som jag slog p\u00e5 den kv\u00e4llen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

31 december, 2012, \u00e5rets sista dag och det \u00e4r dags att summera det g\u00e5ngna \u00e5ret. F\u00f6r egen del s\u00e5 \u00e4r det g\u00e5ngna \u00e5ret ett av de absolut s\u00e4msta \u00e5ren som jag kan minnas. Trenden har \u00e5 andra sidan h\u00e5llit i sig fr\u00e5n 2006 och fram tills idag, men visserligen med en del fantastiska \u00f6gonblick. 26 … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":10804,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[2],"tags":[],"class_list":["post-2539","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-blandat"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2539","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/users\/10804"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2539"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2539\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2539"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2539"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2539"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}