{"id":2547,"date":"2012-12-31T14:28:30","date_gmt":"2012-12-31T13:28:30","guid":{"rendered":"http:\/\/daddyliving.se\/?p=2547"},"modified":"2012-12-31T14:28:30","modified_gmt":"2012-12-31T13:28:30","slug":"2012-del-2-nar-verkligheten-sparkade-in-mitt-nylle","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/2012\/12\/31\/2012-del-2-nar-verkligheten-sparkade-in-mitt-nylle\/","title":{"rendered":"2012 (del 2) – N\u00e4r verkligheten sparkade in mitt nylle"},"content":{"rendered":"

31 december, 2012, \u00e5rets sista dag och det \u00e4r dags att summera det g\u00e5ngna \u00e5ret.<\/strong><\/p>\n

F\u00f6r egen del s\u00e5 \u00e4r det g\u00e5ngna \u00e5ret ett av de absolut s\u00e4msta \u00e5ren som jag kan minnas. Trenden har \u00e5 andra sidan h\u00e5llit i sig fr\u00e5n 2006 och fram tills idag, men visserligen med en del fantastiska \u00f6gonblick.<\/p>\n

3 september, 2012<\/h4>\n

Haylie hade varit sjuk i n\u00e5gra dagar och var v\u00e4ldigt l\u00e5g p\u00e5 alla s\u00e4tt, allt fr\u00e5n hum\u00f6r till energi. Efter en dag s\u00e5 b\u00f6rjade jag bli orolig d\u00e5 hon sov i stort sett en hel dag. Haylie hade precis b\u00f6rjat dagis och dagen innan hon blev sjuk s\u00e5 hade hon blivit biten p\u00e5 dagis. N\u00e4r vi ringde 1177 s\u00e5 trodde sk\u00f6terskan d\u00e4r att det kunde ha ett samband med den incidenten, jag trodde definitivt inte det men vi rekommendationen att bes\u00f6ka v\u00e5rdcentralen. Sagt och gjort, dagen efter fick vi tid hos VC och \u00e5kte dit. Det blev m\u00e5nga rutinm\u00e4ssiga fr\u00e5gor och strax innan de skulle skicka hem oss med motiveringen att det antagligen var en vanlig influensa s\u00e5 valde l\u00e4karen att ta ett blodprov, rent rutinm\u00e4ssigt, och efter det gick allt v\u00e4ldigt fort.<\/p>\n

Fem minuter efter att vi tagit blodprovet p\u00e5 Haylie s\u00e5 kallades vi in till l\u00e4karen igen, och det g\u00e5r aldrig s\u00e5 fort om det \u00e4r goda resultat s\u00e5 jag b\u00f6rjade redan d\u00e4r mentalt f\u00f6rbereda mig p\u00e5 det allra v\u00e4rsta. V\u00e4l inne hos doktorn s\u00e5 var det allvarliga miner.<\/p>\n

– Det finns inget enkelt s\u00e4tt att s\u00e4ga det h\u00e4r men Haylie har diabetes, sa hon.<\/strong><\/p>\n

Camilla brast ut i t\u00e5rar, fick panik och jag sa \u00e5t henne att g\u00e5 ut till bilen och v\u00e4nta. L\u00e4karen fr\u00e5gade vilket sjukhus vi ville \u00e5ka till och jag sa att \u00d6-vik var n\u00e4rmast. N\u00e4r n\u00e5got allvarlig h\u00e4nder s\u00e5 finns tv\u00e5 l\u00e4gen. Antingen s\u00e5 f\u00e5r man, som Camilla, panik och blir livr\u00e4dd eller s\u00e5 reagerar man som jag gjorde, man g\u00e5r i katastrofl\u00e4ge och st\u00e4nger av sina k\u00e4nslor och blir j\u00e4vligt konkret. Jag satte mig ner med l\u00e4karen och diskuterade alternativen innan det blev avf\u00e4rd mot sjukhuset. \u00a0I bilen minns jag att jag s\u00e5g Haylie somna innan jag sj\u00e4lv gjorde detsamma, det var liksom l\u00e4ge att samla krafter f\u00f6r det som v\u00e4ntade.<\/p>\n

V\u00e4l p\u00e5 sjukhuset s\u00e5 var det raka v\u00e4gen upp p\u00e5 barnavdelningen. Vi best\u00e4mde att det var b\u00e4st att Camilla skulle stanna f\u00f6rsta natten s\u00e5 jag kunde \u00e5ka hem med William till de andra tjejerna f\u00f6r att dagen efter byta av Camilla. S\u00e5 blev det ocks\u00e5 och det slutade med att jag stannade n\u00e4stan tv\u00e5 veckor p\u00e5 sjukhus, Camilla m\u00e5dde d\u00e5ligt av att vara d\u00e4r p\u00e5 sjukhuset vilket jag hade all f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r. Den f\u00f6rsta tiden var hemsk p\u00e5 sjukhuset. Haylie \u00e5t ingenting och blev tunnare och tunnare f\u00f6r varje timme som gick k\u00e4ndes det som men efter n\u00e5gra dagar b\u00f6rjade man kunna skymta en f\u00f6r\u00e4ndring. Hon fick mer energi av sitt dropp och med det kom ocks\u00e5 suget efter mat och framf\u00f6r allt v\u00e4tska.<\/p>\n

\"DSC_0328\"<\/a><\/p>\n

Dagarna p\u00e5 sjukhuset bestod i stort sett av att m\u00e4ta hennes blodsocker, att ge henne insulin och l\u00e4ra sig hur hennes kropp fungerade. Samtidigt blev det ocks\u00e5 en betydligt tuffare och mer strikt historia n\u00e4r det g\u00e4llde maten. Otaliga m\u00f6ten med dietisten f\u00f6r att \u00e5terigen l\u00e4ra sig att r\u00e4kna kolhydrater, som man gjorde n\u00e4r man gick i skolan. Jag sk\u00f6tte Haylies blodsocker och insulin mellan 7-01 varje dag, inte f\u00f6r att jag beh\u00f6vde utan f\u00f6r att jag ville l\u00e4ra mig och personalen verkade tacksamma f\u00f6r det.<\/p>\n

\"DSC_0327\"<\/a><\/p>\n

Men dagarna p\u00e5 sjukhuset blev l\u00e5nga och emotionellt laddade och n\u00e4r sjkhuset f\u00f6r femte g\u00e5ngen p\u00e5 fem dagar strulade med maten, best\u00e4llde mat som Haylie uttryckligen inte fick \u00e4ta och jag tvingades ner till sjukhuskiosken f\u00f6r att k\u00f6pa korv med br\u00f6d \u00e5t henne f\u00f6r att hon inte skulle falla chock och kramp s\u00e5 k\u00e4nd jag att hit men inte l\u00e4ngre. Jag sa rakt ut till l\u00e4karen att vi \u00e5ker hem idag och hon sa att det var okej, hon f\u00f6rstod min ilska sa hon och sa att hon bara skulle ta n\u00e5gra prover s\u00e5 kunde vi \u00e5ka sen. S\u00e5 jag b\u00f6rjade packa och n\u00e4r vi var p\u00e5 v\u00e4g d\u00e4rifr\u00e5n kom en annan sk\u00f6terska in och fr\u00e5gade n\u00e4r vi skulle komma tillbaka. Jag blev h\u00e4pen och sa att vi inte skulle komma tillbaka f\u00f6rr\u00e4n vi blev kallade till l\u00e4karen, hon sprang i v\u00e4g f\u00f6r att h\u00e4mta l\u00e4karen som jag pratat med innan som nu helt pl\u00f6tsligt f\u00f6rbj\u00f6d oss att \u00e5ka hem. Jag blev f\u00f6rbannad och sa att hon inte kunde lova oss att f\u00e5 \u00e5ka hem och d\u00e4rmed g\u00f6ra Ahylie \u00f6verlycklig f\u00f6r att sedan dra undan f\u00f6tterna p\u00e5 oss och s\u00e4ga att vi var tvungna att stanna.<\/p>\n

Hon fr\u00e5gade mig igen om vi skulle \u00e5ka hem och jag sa att vi skulle det. D\u00e5 gick hon ut och ringde socialen. I anm\u00e4lan kunde jag flera m\u00e5nader senare l\u00e4sa att jag inte f\u00f6rstod allvaret i Haylies situation trots att det var dem som hade misslyckats med att ge henne r\u00e4tt mat, r\u00e4tt st\u00f6d och lova saker de inte kunde h\u00e5lla. L\u00e4karens motivering var som sagt att jag inte f\u00f6rstod allvaret i hennes sjukdom, jag som legat p\u00e5 sjukhus med min dotter i n\u00e4ra tv\u00e5 veckor och behandlat henne p\u00e5 egen hand under hela perioden utan att n\u00e5gon, en enda g\u00e5ng, sagt ett ljud om n\u00e5got. Hon menade att vi inte skulle kunna ta hand om henne hemma trots att vi sk\u00f6tt behandlingen hela tiden.<\/p>\n

Dagen efter blev vi utskrivna av \u00f6verl\u00e4karen som tyckte tv\u00e4rtemot den kvinnliga l\u00e4kare som gjort anm\u00e4lan. Han tyckte att v\u00e4rdena var bra att vi f\u00f6rst\u00e5tt vad hela g\u00e5r ut p\u00e5 och att vi skulle ha t\u00e4t kontakt via telefon.<\/p>\n

\"DSC_0411\"<\/a><\/p>\n

Fyra m\u00e5nader efter att vi blev utskrivna s\u00e5 tampas vi fortfarande med socialen, som fr\u00e5n dag ett var klara med att det vi s\u00e4ger inte har n\u00e5gon betydelse utan att l\u00e4karens ord \u00e4r dt som man lyssnar p\u00e5. Vad vi utreds f\u00f6r st\u00e5r fortfarande oklart, det borde inte vara den ena l\u00e4karens utl\u00e5tande eftersom hennes \u00f6verordnade ans\u00e5g att hennes utsaga var felaktig, men vi f\u00e5r v\u00e4l se vad det lider.<\/p>\n

P\u00e5 sjukhuset lyssnade jag mycket p\u00e5 musik och just den h\u00e4r l\u00e5ten gick varm i mina lurar.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

31 december, 2012, \u00e5rets sista dag och det \u00e4r dags att summera det g\u00e5ngna \u00e5ret. F\u00f6r egen del s\u00e5 \u00e4r det g\u00e5ngna \u00e5ret ett av de absolut s\u00e4msta \u00e5ren som jag kan minnas. Trenden har \u00e5 andra sidan h\u00e5llit i sig fr\u00e5n 2006 och fram tills idag, men visserligen med en del fantastiska \u00f6gonblick. 3 … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":10804,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[2],"tags":[],"class_list":["post-2547","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-blandat"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2547","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/users\/10804"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2547"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2547\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2547"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2547"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2547"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}