Jag satt och l\u00e4ste Camillas blogg alldeles nyss och hittade f\u00f6r en g\u00e5ngs skull ett inl\u00e4gg som inte handlade om kl\u00e4der. Ist\u00e4llet var det n\u00e5got som verkligen grep tag i mig. Det handlade om de d\u00e4r f\u00f6rbannat \u00e4ckliga och vidriga veckorna n\u00e4r Haylie insjuknade i diabetes. Jag kan fortfarande minnas den d\u00e4r j\u00e4vla hoppl\u00f6sheten som infann sig samtidigt som jag samtidigt k\u00e4nde att om det \u00e4r n\u00e5gon som m\u00e5ste verka stark nu s\u00e5 \u00e4r det jag, inte minst inf\u00f6r Haylie men ocks\u00e5 f\u00f6r Camilla.<\/p>\n
Det jag minns allra starkast fr\u00e5n den h\u00e4r perioden var inte den totala inmatningen av allt man m\u00e5ste k\u00e4nna till som f\u00f6r\u00e4lder till en 2-\u00e5ring som f\u00e5tt diabetes. Nej, det var den d\u00e4r hoppl\u00f6sheten som infann sig n\u00e4r man ins\u00e5g att det h\u00e4r p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt skulle ber\u00f6va allt vad barndom egentligen inneb\u00e4r f\u00f6r ett barn, att bara f\u00e5 vara ett barn som kan \u00e4ta vad hon vill och g\u00f6ra vad hon vill utan att beh\u00f6va t\u00e4nka p\u00e5 egentliga konsekvenser. Jag kommer ocks\u00e5 ih\u00e5g den d\u00e4r r\u00e4dslan som jag inte fick visa, hur jag gr\u00e4t p\u00e5 n\u00e4tterna p\u00e5 sjukhuset \u00a0n\u00e4r ingen s\u00e5g och hur jag bara kunde ligga och stirra p\u00e5 Haylie i flera timmar bara f\u00f6r att jag p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt skulle kunna f\u00f6rst\u00e5 hur vi skulle klara det.<\/p>\n
Jag minns ocks\u00e5 den ilska jag k\u00e4nde n\u00e4r l\u00e4karna bara malde p\u00e5 om allt, om hur de verkligen inte fick in i sitt huvud att jag och Camilla inte var n\u00e5gra robotar som inte k\u00e4nde n\u00e5got utan att vi ocks\u00e5 gick igenom n\u00e5got stort och jobbigt. Vi fick aldrig tid att k\u00e4nna efter n\u00e5got och ett \u00e5r senare s\u00e5 k\u00e4nner jag fortfarande att jag inte har f\u00e5tt stanna upp och k\u00e4nna n\u00e5got i den h\u00e4r sjukdomen.<\/p>\n
Det kan g\u00f6ra mig besviken och ledsen.<\/strong><\/p>\n Vilken normalfuntad vuxen som helst f\u00f6rst\u00e5r ju att man inte kan f\u00e5 den d\u00e4r uppm\u00e4rksamheten som man kanske beh\u00f6ver n\u00e4r man har ett sjukt barn och det \u00e4r inte heller det som jag f\u00f6rs\u00f6ker s\u00e4ga. Nej, jag menar nog bara att det hade underl\u00e4ttat hela processen om man hade f\u00e5tt h\u00f6ra att det p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt var okej att inte vara stark som betongv\u00e4gg 24 timmar om dygnet.<\/p>\n Nu har det som sagt passerat ett \u00e5r och lite till. \u00c4ven om jag vet att det inte \u00e4r en sjukdom som man \u00e4rver s\u00e5 kan man inte l\u00e5ta bli att t\u00e4nka p\u00e5 att William snart \u00e4r i samma \u00e5lder som Haylie var n\u00e4r hon insjuknade. S\u00e5 h\u00e4r sent p\u00e5 natten kan jag flumma iv\u00e4g och \u00e4nd\u00e5 mentalt f\u00f6rbereda mig p\u00e5 att William kan g\u00e5 samma \u00f6de till m\u00f6tes, f\u00f6r att inte tala om Livia som blev en m\u00e5nad h\u00e4romdagen eller till och med Minna och Ella. Ingen vet ju vad det beror p\u00e5 att barn insjuknar i diabetes och den tanken, att flera av mina egna sm\u00e5 \u00e4lsklingar, ska insjukna i diabetes \u00e4r en tanke som sl\u00e5r mig r\u00e4tt ofta, och den skr\u00e4mmer mig \u00e4nnu mer f\u00f6r varje dag.<\/p>\n I morgon n\u00e4r jag vaknar kommer jag l\u00e5tsas som att allt \u00e4r hur bra som helst. Jag kommer se fundersam ut och Camilla kommer fr\u00e5ga vad det \u00e4r och jag kommer s\u00e4ga att det inte \u00e4r n\u00e5got och till slut s\u00e4ga att jag t\u00e4nker p\u00e5 mina egna problem n\u00e4r sanningen \u00e4r att jag inte kan sl\u00e4ppa att Haylies liv f\u00f6r evigt kommer vara en kamp.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag satt och l\u00e4ste Camillas blogg alldeles nyss och hittade f\u00f6r en g\u00e5ngs skull ett inl\u00e4gg som inte handlade om kl\u00e4der. Ist\u00e4llet var det n\u00e5got som verkligen grep tag i mig. Det handlade om de d\u00e4r f\u00f6rbannat \u00e4ckliga och vidriga veckorna n\u00e4r Haylie insjuknade i diabetes. Jag kan fortfarande minnas den d\u00e4r j\u00e4vla hoppl\u00f6sheten som … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":10804,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[2],"tags":[],"class_list":["post-3538","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-blandat"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3538","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/users\/10804"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3538"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3538\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3538"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3538"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3538"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}