Det har varit ganska r\u00f6rigt den senaste tiden i och med uppbrottet fr\u00e5n barnens mamma (som jag inte vet om jag f\u00e5r n\u00e4mna med namn h\u00e4r, f\u00f6rmodligen inte, trots att hon inte l\u00e4ser den h\u00e4r bloggen). I flera omg\u00e5ngar har jag f\u00f6rs\u00f6kt f\u00e5 henne att f\u00f6rst\u00e5 vad jag k\u00e4nner, vad jag vill och vad jag innerst inne hoppas p\u00e5. Varje g\u00e5ng s\u00e5 har jag f\u00e5tt ett ”tack, men nej tack” fr\u00e5n henne, kanske med r\u00e4tta ocks\u00e5, men den h\u00e4r veckan k\u00e4nns det som om vi kommit varandra n\u00e4rmare n\u00e4r det visade sig att vi b\u00e5da tycks hysa samma k\u00e4nslor f\u00f6r varandra.<\/p>\n
Man skulle kanske kunna inbilla sig att det skulle vara klappat och klart i och med det, men riktigt s\u00e5 enkelt fungerar ju inte livet, speciellt inte k\u00e4rlekslivet. S\u00e5 \u00e4ven om vi \u00e4lskar varandra s\u00e5 \u00e4r vi i dagsl\u00e4get inte ett par, och jag \u00e4r inte alls s\u00e4ker p\u00e5 att vi n\u00e5gonsin kommer bli det heller. F\u00f6r hennes del handlar det om att hon inte m\u00e5r bra, enligt henne sj\u00e4lv, och att hon i princip drabbas av panik\u00e5ngest av den h\u00e4r situationen, och efter det hon f\u00f6rklarat f\u00f6r mig vad hon menar s\u00e5 f\u00f6rst\u00e5r jag vad hon menar och jag f\u00f6rst\u00e5r att hon inte \u00e4r redo att ta n\u00e5got beslut i det tillst\u00e5ndet. Anledningen till att jag f\u00f6rst\u00e5r det nu \u00e4r egentligen ett ”samtal” vi hade ig\u00e5r, d\u00e5 gick det upp f\u00f6r mig p\u00e5 riktigt vad som \u00e4r fel, och d\u00e4rf\u00f6r sa jag ocks\u00e5 till henne idag innan \u00e5kte hem till sig att vi inte ska lova varandra n\u00e5got.<\/p>\n
Varf\u00f6r s\u00e4ger jag n\u00e5got s\u00e5nt till en person som jag \u00e4lskar?<\/strong><\/p>\n Jag gjorde det av flera anledningar. Dels beror det p\u00e5 att hon tr\u00e4ffat andra under tiden som vi varit separerade, jag vet inte hur allvarligt det varit eller om de bara \u00e4r v\u00e4nner, och det ang\u00e5r ju inte mig heller. Om hon skulle lova mig att vi kommer forts\u00e4tta leva med mig och sen skulle f\u00e5 k\u00e4nslor f\u00f6r n\u00e5gon av dessa killar s\u00e5 blir det bara \u00e4n mer komplicerat och eftersom hon \u00e4r en empatisk person s\u00e5 skulle hon f\u00f6rmodligen m\u00e5 \u00e4nnu s\u00e4mre.<\/p>\n Jag tyckte heller inte att jag skulle lova henne n\u00e5got eftersom jag inte heller vet vart jag st\u00e5r n\u00e4r, eller om, hon k\u00e4nner att hon har kraften att komma tillbaka till oss. Jag har k\u00e4mpat s\u00e5 h\u00e5rt f\u00f6r att f\u00e5 tillbaka henne i en m\u00e5nad nu, jag har inte kunnat koncentrera mig p\u00e5 n\u00e5got annat och jag har inte kunnat sova f\u00f6r att jag m\u00e5tt s\u00e5 d\u00e5ligt, och t\u00e5rar ska vi inte ens prata om. N\u00e5gonstans k\u00e4nner jag v\u00e4l att jag gjort allt jag kan f\u00f6r att visa hur mycket hon betyder f\u00f6r mig, hur mycket jag vill leva med henne. Jag har hj\u00e4lpt henne att separera fr\u00e5n mig (?) och jag har hj\u00e4lpt henne p\u00e5 tok f\u00f6r mycket med kontakten med socialtj\u00e4nsten,, \u00e5tminstone f\u00f6r att vara ett ex.<\/p>\n Jag k\u00e4nner v\u00e4l att jag inte har mer ork att sl\u00e5ss f\u00f6r det h\u00e4r, att all min energi har g\u00e5tt \u00e5t och att om det h\u00e4r inte h\u00e4nt hittills s\u00e5 kanske jag m\u00e5ste acceptera att det \u00e4r dags att ge upp nu. Det har inget med att mina k\u00e4nslor svalnat f\u00f6r henne, tv\u00e4rtom s\u00e5 \u00e4lskar jag henne nog mer idag \u00e4n jag n\u00e5gonsin gjort. Det handlar ist\u00e4llet om att jag f\u00f6rst och fr\u00e4mst har ett ansvar gentemot barnen att faktiskt vara en pappa, f\u00f6r\u00e4lder, som de f\u00f6rtj\u00e4nar och jag har inte energin att p\u00e5 dagen sl\u00e5ss som ett djur f\u00f6r att vara en bra pappa och sen p\u00e5 kv\u00e4llen b\u00f6na och be om att f\u00e5 v\u00e4rdigheten att leva mitt liv med henne. Hon har inte bett om att jag ska b\u00f6na och be heller, ska till\u00e4ggas, tv\u00e4rtom har hon v\u00e4l bett mig att ge upp n\u00e5gra g\u00e5nger.<\/p>\n Jag skulle kanske inte s\u00e4ga att det h\u00e4r \u00e4r helt avskrivet nu men det b\u00f6rjar n\u00e4rma sig den punkten. Precis som hon l\u00e4rde sig att hon klarar av barnen och allt ansvar n\u00e4r jag satt inne s\u00e5 har v\u00e4l jag b\u00f6rjat inse att \u00e4ven jag klarar det h\u00e4r, att jag inte \u00e4r en helt v\u00e4rdel\u00f6s pappa och att jag kan rodda det h\u00e4r sj\u00e4lv. N\u00e4sta m\u00e5ndag b\u00f6rjar Minna, Haylie och William<\/strong> p\u00e5 dagis, d\u00e5 ska allt detta vara ur v\u00e4rlden f\u00f6r ska jag orka att leva i det h\u00e4r tempot s\u00e5 f\u00e5r det inte finnas en massa tankar p\u00e5 annat h\u00e5ll. Om det sen inneb\u00e4r att jag faktiskt m\u00e5ste v\u00e4lja bort barnens mamma, ur ett k\u00e4nslom\u00e4ssigt perspektiv f\u00f6r mig sj\u00e4lv, s\u00e5 \u00e4r det s\u00e5.<\/p>\n Jag har den senaste tiden kunnat b\u00f6rja skymta ett ljus i den h\u00e4r v\u00e4ldigt m\u00f6rka tunneln, visserligen har den om stunder befl\u00e4ckats med ett visst m\u00f6rker eftersom jag k\u00e4nt att mitt jagande efter hennes k\u00e4rlek blivit mer och mer l\u00f6nl\u00f6s. Jag menar, att \u00e4lska n\u00e5gon s\u00e5 mycket som jag \u00e4lskar henne och aldrig f\u00e5 n\u00e5gon k\u00e4rlek i geng\u00e4ld, det skapar n\u00e5got i en m\u00e4nniska till slut och det tror jag \u00e4r styrka att g\u00e5 vidare, och om det \u00e4r hennes m\u00e5l s\u00e5 har hon ju lyckats p\u00e5 s\u00e4tt och vis.<\/p>\n Om det skulle visa sig att hon kan k\u00e4nna – och vara lycklig med n\u00e5gon annan s\u00e5 \u00e4r det helt klart v\u00e4rt det, f\u00f6r som saker \u00e4r just nu f\u00f6r henne s\u00e5 sm\u00e4rtar det mig att se att hon m\u00e5r s\u00e5 d\u00e5ligt. Hon, om n\u00e5gon, f\u00f6rtj\u00e4nar att f\u00e5 vara lycklig med tanke p\u00e5 allt som hon f\u00e5tt uppleva i sitt liv med allt fr\u00e5n idioter till v\u00e4nner och helt j\u00e4vla apatiska f\u00f6r\u00e4ldrar som inte ens kunnat st\u00f6tta henne n\u00e4r hon haft det tufft under uppv\u00e4xten, och inte nu heller f\u00f6r den delen. Jag har sagt m\u00e5nga g\u00e5nger under den h\u00e4r separationen att hennes lycka \u00e4r det viktigaste \u00e4ven om den inte \u00e4r med mig, men det \u00e4r nog inte f\u00f6rr\u00e4n nu som jag verkligen kan k\u00e4nna det p\u00e5 riktigt.<\/p>\n Jag tror att det h\u00e4r \u00e4r \u00f6ver f\u00f6r gott nu. Om jag k\u00e4nner henne r\u00e4tt s\u00e5 handlar det h\u00e4r mer om att hon \u00e4r en s\u00e5dan varm och empatisk person att hon inte vill se mig lida, och det h\u00e4r blir d\u00e5 ett s\u00e4tt att f\u00e5 mig att komma \u00f6ver henne. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt tycker jag att det \u00e4r en fin tanke fr\u00e5n en fin m\u00e4nniska som bara f\u00f6rtj\u00e4nar det allra b\u00e4sta i livet.<\/p>\n Det var sk\u00f6nt att f\u00e5 skriva av sig lite, det k\u00e4nns b\u00e4ttre redan.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Det har varit ganska r\u00f6rigt den senaste tiden i och med uppbrottet fr\u00e5n barnens mamma (som jag inte vet om jag f\u00e5r n\u00e4mna med namn h\u00e4r, f\u00f6rmodligen inte, trots att hon inte l\u00e4ser den h\u00e4r bloggen). I flera omg\u00e5ngar har jag f\u00f6rs\u00f6kt f\u00e5 henne att f\u00f6rst\u00e5 vad jag k\u00e4nner, vad jag vill och vad jag … L\u00e4s mer<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":10804,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[365],"tags":[],"class_list":["post-4422","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-jag"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4422","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/users\/10804"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4422"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/4422\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4422"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=4422"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogg.improveme.se\/lifeafter30\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=4422"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}