Ordet inskolning låter jobbigt men är ett intressant ord när man tänker lite närmare på det. När man har barn skolar man in på dagis och på skolor. Egentligen har även alla fritidsaktiviteter en fas av inskolning där man som förälder ska hänga med en stund innan barnet är helt uppvärmt rent socialt.
(Modern dagisbild från belowtheclouds.com.)
För visst är det inom det sociala vi behöver skolas in. Vi ska ta in hur andra människor beter sig i en miljö och försöka anpassa oss till det.
Alla inskolas vi på olika platser hela tiden.
Jag ska börja på en ny arbetsplats om några veckor. Jag är lite pirrig, som ett barn, och klurar på vilka arbetskamrater jag kommer att få och exakt hur jag förväntas bete mig i den miljön där jag aldrig tidigare satt min fot. Det ska bli spännande och det ska bli lite läskigt. Men jag känner mig trygg och lugn för jag har fått ett bra intryck av den nya arbetsplatsen och mina chefer.
Idag har vi skolat in vår yngste parvel på förskola. I mina vänners hemländer (bl.a. Frankrike och USA) är det en stor grej att klä på sin lille parvel ryggsäck och annat och släpa iväg dem till förskolan, fota och ta det på stort allvar. Här i Sverige är det ju mer avslappnat och känns faktiskt ganska skönt och gulligt.
Jag har haft två blyga barn att skola in tidigare så jag var beredd på det värsta – som att barnet inte vill vara kvar alls, inte vill leka och tycker att allt är läskigt och bara vill gå hem – men denne bara gick rakt in och började utforska alla leksaker. Det var lättsamt. Några timmar på förskolan och han verkade som hemma.
Det är bara ett exempel på att man inte ska oroa sig för saker i förväg. Tänk vad mycket tid jag lagt på att oroa mig för saker i mitt liv som ändå aldrig hände.
Jag ska nu försöka att sluta oroa mig på detta sätt.
Nu är det min egen inskolning kvar och jag ska försöka att vara lika trygg och avslappnad och nyfiken som denne lille parvel var idag.
Peace out och namaste. May the force be with us.