Hur kommer det sig att gräset alltid verkar grönare på andra sidan? Man vill alltid ha det man en gång hade eller det man inte kan få.
Hela tiden när jag bodde i huset så längtade jag efter en lägenhet, nu bor vi i en lägenhet mitt i stan och jag vill ha huset igen?? Det är ett väldigt konstigt beteende tycker jag. Vi har köpt en lägenhet i Sollentuna nära grönområden och aktiviteter så jag hoppas att den 1a april så ska både jag och Mohsen få ett lugn i kroppen igen.
När vi bodde i huset hade vi också dom bästa grannarna, det kändes som ens familj. Inga konstigheter, det var bara rent nöje. Det är nog ganska ovanligt i det här landet att man hittar såna grannar, om man inte är vänner sen innan förstås. Här på söder vet jag hur min närmsta granne ser ut, henne hälsar jag på när man ses i porten. Men helt ärligt så vet jag inte hur dom andra i porten ens ser ut. Och när vi flyttar till Sollentuna hur kommer det vara då, kommer det finnas några i samma ålder i vår port? Vi kommer i alla fall ha bra grannar tvärsöver gatan, min barndomsvän bor där med sin man och sin snart födda dotter.
Det skönaste med att bo i Stockholm är att jag har mina barndomsvänner och min familj här. Det tar inte lång tid att åka och träffa någon. Jag bara önskar att vi hade kunnat flytta med vårt hus och 2 andra hus med grannarna i till Stockholm. Jag kan verkligen sakna den här spontana gemenskapen med grillkvällar, frukosthelger, promenader och träning! Haha förra sommaren var den bästa när vi var typ 20 pers som grillade och de andra stela grannarna trodde dom hade flyttat till ett dårhus! Vi hade kul, det var allt som betydde något!
Nicki mådde bra i huset också, här i stan händer det så mkt hela tiden så hon kan aldrig slappna av. Jag hoppas att det blir bättre i Sollentuna, där kan man iallafall gå ut med henne och släppa henne lös så hon får springa utan att man behöver oroa sig för att någon ska kidnappa henne.
Nä nu ska jag vakna upp ur minnenas land och återgå till jobbet!
Ha det bra så länge!
